Ptja, jag skriver väl långt bak i denna tråd. Jag körde själv 600cc sporthoj för första gången idag. har tidigare kört touring å lite moto-x.
Jag köpte den igår och körde den i 20 mil, spöregn, det va så sjukt tråkigt.
Kom in i trafiken i göteborg, skulle göra en rundkörning å ut på motorvägen via en avfart, då ligger jag på 2an å tar det lugnt, börjar gasa lugnt för att sen dra på lite för att få upp hastigheten. Då brakar helvetet löst, den börjar spinna febrilt, jag ser nästan baklampan i backspegeln. Jag blir totalt jävla livrädd å släpper gasen å styr motsat riktning. Nu häver sig sladden bra och hjärtat börjar pumpa igen. Bromsarna, tar i lite för hårt med bakbromsen vid ett rödljus å låser upp hela skiten. Regn & sporthoj är så jävla sämst, kommer aldrig köra i regn igen.
Idag har jag vart ute i 7 timmar och kört. Provat bromsar, fart, styrning mm. Solsken hela dagen. Så sinnessjukt roligt.
Jag kör en Suzuki GSXR-600.
Det blir ett bra klonk när jag slänger i 2an på den, resten går smärtfritt, men den klonkar till rejält på 2an. Vet inte om det skall vara såhär.
Sedan upp emot 11-12 000 varv börjar verkligen skiten balla ur, den accar så fort så man får ångest. Man måste nog vänja sig vid sporthoj. Jag älskar det, men som du säger, det gör ont, ont som in i helvete. Nu värker mina axlar, triceps, handleder. Å jag är ändå inte så otränad =)
Jag har sjukt stor respekt för alla som hanterar en sporthoj som en liten 14-årig tjej. Det är fan inga leksaker.
Spårval är allt, men just nu vågar jag fan knappt välja spår, försöker istället att undvika sandfläckarna över allt. Rullgruset är överallt på de småvägar jag va ute på idag.
Men men, jag älskar sporthoj, och hur ont det än gör, hur rädd jag än va, så satt jag med ett stort smile.
/Martin