Letade lite data på ELF5. Den ser ju så jäkla massivt tung ut med den framdelen men hojen vägde bara 118 kg (Half-wet) och hade 152 hästar. Den rörde nog på sig...ordentligt...
Min fråga är ju då bara varför det aldrig har slagit med någon annan form av framdel än den teleskopiska? Trots duktiga förare som Haslam som tillbringat enormt mycket tid i sadeln. Jag köper inte att det bara är vana med traditionella grejer, en duktig förare kommer att anpassa sig.
Visst, bättre stabilitet vid bromsning men kräver mer lutning vid kurvtagning (enligt Haslam). Innebär det då kortare bromssträcka? När det är lättare att bromsa hårt och hojen är stabil osv så skulle ju Haslam ha bromsat ut konkurrenterna in i varenda sväng...men det är kanske marginellt bättre i verkligheten?
...och att den kräver mer lutning i kurvorna är ju ingen fördel eftersom man då närmar sig däckens begränsning dvs mindre marginal?
Det har ju försökts i så många år, många entusiaster har provat att bygga system och trots rejält djupa fickor som i ELF-projektet så har vi fortfarande samma framgaffel som vi alltid har haft? Yamaha GTS 1000, BMW:s telelever och Hossackvarianter
Är det själva människan som inte kan hantera en överlägsen kontruktion eller är det konstruktionen som i sig inte är så bra eller ger några egentliga fördelar?
Tänker på när jänkarna byggde F16 planen så hade de en solid styrspak som bara reagerade på tryck, men piloterna kunde inte hantera bristen på rörelse/feedback så de kraschade. De blev tvungna att bygga en traditionell spak med rörelse för att människan kräver rörelse för att kunna ta beslut.
En navstyrd hoj ger mycket mindre feedback vid bromsning eftersom den inte dyker, men bristen på rörelse ger inte föraren underlag för beslut, följaktligen blir bromsningen sämre i praktiken...?
Jag tänker bara högt...