En sista spark på smalbenet till er som gillar TKC 80:
Kolla på Contis egenskapsmatris för sitt "reiseendurosortiment":
Inget jag hittat på - detta är tillverkarens egna beskrivning:
https://www.continental-tires.com/motorcycle/tires/motorcycle-tires/off-road-enduro/tkc-80
Följ den svarta linjen, jämför med TKC 70 - som inte alls är ett speciellt bra däck, och se hur ohyggligt mycket man ändå måste avstå när man kör TKC 80. Det finns en liten, liten trekant ute till vänster där TKC 80 är bättre än TKC 70, men är det värt att avstå våtgrepp, torrgrepp, respons, feedback - allt! för lite pyttegrepp på grus?
Michelin Anakee III är milsvitt mycket bättre än TKC 70 på precis allt, och då speciellt slitagebild.
Jag håller det inte för otroligt att det exceptionellt släta Anakee III till och med är bättre än TKC 80 på grus!
På blött gräs är Anakee III dock inte helt optimalt. If you catch my drift...
Fråga till Notrider hur länge håller din favvodäck med din hårda körstil och hur effektstark och tung hoj har du kört med?
Och som Boost 3 skriver: "hur länge håller din favvodäck med din hårda körstil och hur effektstark och tung hoj har du kört med?"
"Hård körstil"...? Moi?
Jag kör faktiskt snålt! Jag gillar att köra fort, fort, fort!
Då håller det inte att bredsladda och spruta grus högt och lågt. Mina däck räcker länge.
Det blir lite larvigt när man hör LC8-ryttare beklaga sig över däckskontot.
Helvitte! Det smattrar 5 meter upp i trästammarna när dom drar iväg, och dom är svåra som satan att komma förbi. Dels för att dom river upp generationers stenskärv ur vägkroppen, och dels för att dom ligger och kör på bredden så det bara är diket kvar för att komma förbi.
"Oh vilket däckslitage".
Visst, det är underbart kul att ligga på två spår och åka, men det är ineffektivt.
Roligare då att ha brasan klar när de andra kommer.
Slitage var det!
Här är ett redigt nedgånget Starcross 5 Hard:
Det lades på i Kuluntalahti, alltså i sydspetsen på kartan nedan.
Arrangören hade tagit med sig däck för de flesta smakinriktningar...
Sedan rullade detta däcket 5 dygn med mycket högt tempo och långa dagsetapper - totalt just under 250 mil under dessa 5 dagar, och till 98% på grus. Vi var en enda svenskpatrull bland ett 50-tal finländare fördelade på 10 - 12 andra patruller, så det gällde att hålla undan.
Men, inte nog med det! Dagen efter målgång stack vi två från Göteborg norr över igen, rundade Bottenviken och drog en Ironbutt-körning hem. 165 mil, 98% asfalt. Bilden på slitaget är tagen där vi stämplade ut körningen: bensinmacken som är den egentliga grunden där Per Björklund startade Bike Trollhättan. Historisk mark.
Samtidigt plåtade jag bakdäcket - Mitas C-02
Detta däcket har bara gått sista dagen på touren, samt Ironbuttkörningens avslutande 160 mil.
Klart körbart för flera dagars ytterligare grusbus.
Framdäcket hade visserligen fortfarande ett snällt och kommunicerande grepp kvar, men inget man skulle ge sig ut på ny körning med.
Dock inget speciellt anmärkningsvärt slitage, anser jag - med tanke på körningen.
Meen, jag kör ju så mjukt och försiktigt.
Hojen var en 25 år gammal Africa Twin RD 04.
Typ 60 häst, 225 kg tom - men gick med varierande packning hela touren.
På bilden:
Tält, liggunderlag, sovsäck, ombyte, regnställ, sandaler, hygien, verktyg, reservdelar, slangar, skruvsortiment mm.
Kul tur!
Händelsrik...
Däckonani?
Det fanns en prequel… Vi skulle ju
till Finland också.
Sverige skulle korsas på grus och två dagar, och jag startade på en omgång Anakee III som stod och vägde mellan slut och sopslut.
Men, det var inte jag som kraschade på vägen upp.
Inte hårdast i vart fall...
Vad jag vill ha sagt är att man kan köra på vad skit som helst.
Man kan köra grus på landsvägsdäck, som sagts tidigare i tråden - inga problem.
Men, man minskar sina marginaler drastiskt!
Speciellt om man skall köra i grupp och hålla tempot uppe.
Man hyvlar ner sina egna marginaler till ett minimum, och plötslig måste man köra på den absoluta toppen av sin förmåga. I timme efter timme. Det finns inte utrymme för ett enda misstag, eller felbedömning.
Eller spårbyte mitt i böjen. Allt måste klaffa. Hela tiden. Dagen ut. Veckan lång.
Just därför är det otroligt viktigt att intressera sig för de däcken man lägger på, suga åt sig av de egenskaper däcken presenterar för dig och sålla bort sådant du inte gillar - för att kunna satsa på egenskaper man trivs med istället.
Själv har jag förmånen att få slita ner åtskilliga omgångar däck om året, för egna pengar så klart.
Både grus och landsvägsdäck, och jag kastar mig över nya kombinationer av däck som ibland funkar kalas, och ibland mindre bra tillsammans.
Ny hoj innebär nya möjligheter att få labba fram nya däcksvarianter som passar just den hojen.
Jag förvånas över ointresset kring däck, även hos många som ändå kör en hel del mil.
Det bokas samma däck som förra gången - utan att ens fundera över om det är bra däck för just den hojen - eller ens bra däck överhuvudtaget.
Märkligt!
Senare i karriären tog vi oss till lite större ställen
