Det kanske kunde vara kul att se tillbaka på hur lagen kom till, och vad den egentligen avsåg att komma tillrätta med...?
Förarbetena gjordes under tidigt -70 tal, och avsikten var att komma tillrätta med (samernas, men sades självklart aldrig rent ut) skoterkörning på barmark i känslig fjällnatur.
Då på den tiden var T-åkarna (enduro för er nytillkomna) antingen militärer eller SMK-åkare och därmed alltså samhällsbärare och självklart välkomna överallt i skogen, no questions asked.
4-hjulsdrivna bilar hade svarta nummerskyltar med gula siffror och körde som dom ville, tillsammans med ytterligare några få fordon i kraftbolagens ägo.
Jo, just det: några Range Rovers hade letat sig in i landet, men dom ägdes av människor i tweed som sade "ÄW" när dom egentligen menade "R", därför räknades dessa bilar som handikappfordon och sådana kan man inte belägga med några restriktioner...
Tyvärr sattes beredningen i händerna på en Carl Lidbom, beryktad stolle med minimal respekt för lag och ordning. "Enmansutredare" mer än en gång - helt enkelt därför att ingen ville bli inblandad i dennes genvägar och lagförakt.
Yes, the very same Carl Lidbom som Anders Björck läxade upp i KU många år senare i den helt sanslösa Ebbe-historien, med det klassiska. "Du skall veta hut!"
Såg han ut som han kände sig träffad och höll med, ni som sett förhöret...?
Nä, just det - Carl Lidbom personifierade den maktfullkomlighet och godtycklighet som karaktäriserar den politiska nomenklaturan.
Carl Lidbom beskrevs i sitt eftermäle som "flyhänt i lagberedning" av samtida partikamrater, men bakom denna "flyhänthet" dolde sig rent jävla slarv och ointresse - snabbt skulle det gå!
När denne vild-Huss satte tänderna i beredningsarbetet för det som 1975 skulle bli "Terrängkörningslagen" så jämställde han för enkelhetens skull all slags terräng med alla slags motorfordon och *presto* ansåg sig redo att gå vidare till något annat, viktigare.
Någon hjältemodig sekreterare på departementet dristade sig att på eget bevåg hysta in strofen om "ej snötäckt mark" i sista stund - annars hade väl även all vinterkörningen varit förbjuden, även med skoter...
Men, varför protesterade ingen...?
Det gjorde vi!
Detta var en era av sheer madness och skottpengar på alla oss som höll på med motorsport:
SMC mobiliserade järnet mot "Rapport 13" som hade som avsikt att förbjuda alla motorcyklar över 250 cc "för att dom var onödiga".
Och jo, det klart - när dåtidens DDR-Sverige jämförde sig med just riktiga DDR och Tjeckoslovakien så klarade dom där nere sig alldeles utmärkt med sina 250or, så varför skulle inte vi...?
En parallell kamp pågick mot en försäkringsreform som hade för avsikt att döda all motorsport i Sverige - man skulle kräva att alla motorfordon skulle hållas trafikförsäkrade, alltid.
Även rena tävlingsfordon, som inte ens hölls registrerade - eller alls kunde registreras...
Även denna dödstöt kunde avvärjas tack vare namninsamlingar och protester arrangerade av SVEMO, SVERA, SBF och allt vad det hette.
...men, "Terrängkörningslagen" fick aldrig någon uppmärksamhet.
Dels för att den egentligen inte berörde oss, enligt utkast och förarbete, och dels att alla var busy med så mycket annat, mer angelägna grejer.
För mig har aldrig Terrängkörningslagen varit ett stort problem.
Det är en orättfärdig lag, som trumfats igenom av en vettvilling på tvärs med vad den egentligen avsåg skydda - och är genom sin slarviga beredning grymt svår att få till fällande dom på. En skitlag, helt enkelt - ur olika perspektiv.
Jag struntar helt enkelt i den, och låter förnuftet råda.
Lagen är en reminiscens från ett Sverige när förnuftet
inte rådde, och jag stannar gärna och tar ett snack med vem som helst som står där och viftar i skogen - oavsett högaffel eller batong i näven.
Det brukar sluta med försoning och tips om nya stigar, eller kanske ett önskemål att jag möjligen kan ta ett snack med fiddy-gangstrarna som håller till nere på motionsspåret...?
