Ett företag anställer så få det är möjligt, oavsett hur hög eller låg skatten är. Företag är ingen välgörenhetsinrättning.
Nu handlade i och för sig inte min kommentar primärt om vad skatter och arbetsgivaravgifter betyder i ett trängre företagarperspektiv, utan om ett vidare samhällsperspektiv. Delvis hänger detta samman, men:
Ett företag försöker naturligtvis vinstoptimera. Man anställer naturligtvis mer personal om det är lönsamt. Om du tror något annat bör du nog fundera igen. När lönekostnaden (bruttolön, arbetsgivaravgift plus försäkringar och andra förmåner för de anställda) blir tillräckligt hög, så är det naturligtvis svårare att nå lönsamhet genom att anställa. Och eftersom företagen - precis som du säger - inte är någon välgörenhetsinrättning, kommer man då inte heller att anställa.
Vi har som sagt låg arbetsgivaravgift i Sverige och det är ganska billigt för företag att dra ner på personalstyrkan jämfört med andra länder.
Vi har en synnerligen hög arbetsgivaravgift i Sverige, över 30 procent. Inom OECD ligger genomsnittet på 20 procent.
http://www.ff.se/sitespecific/foretagarforbundet/publication_files/2009_09_Arbetsgivaravgift_v10.pdf
Vad arbetsgivaravgiften har med kostnaderna för personalneddragningar att göra är inte lätt att förstå. En hög arbetsgivaravgift -som den svenska - innebär istället att ett företag har mer att tjäna på att säga upp personal. Uppsägningar är ett sätt att minska utgifterna för såväl arbetsgivaravgifter, som övriga personalkostnader.
Lönekostnaden får man väl i det stora hela se som ett sätt för de anställda att kunna konsumera de produkter det egna och andra företag producerar, så om den sänks till väldigt låga nivåer, då handlas det mindre och företaget som har låga löner skjuter sig själv i foten i ett väldigt långt perspektiv.
Ur kostnadsperspektivet kan det knappast komma några resurser att konsumera för.
Sänkt skatt medför bara att man får högre avgifter, så lönekostnaden kan inte sänkas. Det går på ett ut, med den skillnaden att med avgifter blir det mer sköt dig själv och skit i andra.
Visst kan företag köpa tjänster av andra företag i en lång kedja, men till sist finns en konsument som betalar för kalaset.
Hur tänkte du nu? Om det du säger stämde, så skulle inte arbetande människor ha fått en hiskelig massa tusenlappar mer i plånboken varje månad, de sistlidna fyra åren. Och det antar jag att du inte förnekar att folk har fått. Eller menar du att staten har kompenserat sig för den sänkta inkomstskatten genom höjda arbetsgivaravgifter? Inte heller det är korrekt.
Visst kan företag köpa tjänster av andra företag i en lång kedja, men till sist finns en konsument som betalar för kalaset.
Eftersom förutsättningen för diskussionen var huruvida det är den privata eller den offentliga sektorn som bidrar med kapital till välfärd och annat samhällsbyggande, skulle det vara intressant att höra på vilket sätt den omständigheten att det alltid finns någon längst ner i näringskedjan som betalar kalaset, skulle innebära att annat än den privata sektorn betalar kalaset i slutändan.
De skattepengar som går till skolväsendet hämmar inte ekonomisk utveckling eller tillväxt, då ny arbetskraft utbildas och någon av dem kanske kommer på något banbrytande, startar ett företag och vips så bidrar de till ekonomisk utveckling och tillväxt.
Absolut! Men jag tycker nog du skjuter lite bredvid målet nu. Självklart är en bra skola en förutsättning för tillväxt och en allmänt gynnsamm samhällsutveckling. Det ändrar inte på det faktum att det är de cirka 2,5 miljoner människor (om jag minns rätt) som arbetar i den privata sektorn som ytterst bidrar till att betala för våra skolor, vare sig dessa drivs i offentlig eller privat regi.