Jag tycker mest det påminner om slagdängan "Dagny" där pojkarna hängde på fiket och bara vågade be om påfyllning, fast det var en helt annan sorts doppa dom ville ha...
Inte visste vi vad kärlek var
förr'n lilla Dagny kom till stan,
nu sitter vi där och doppar skorporna
på Kafé Sjuan hela dan
och alla så ropar vi i kör att:
Dagny, kom hit och spill,
oh, oh, oh, Dagny, fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill.
Solbrun gick hon mellan våra bord,
ja, hon var nästan alldeles svart,
vi satt och tryckte på små kärleksord
men liksom kom ej någon vart,
för så fort nå'n försökte skrek dom andra:
Dagny, . . . . .
Vi spelade på grammofonen där
och titta' snett uppå varann,
wienerbröna, mazarinerna och
sockerkakorna försvann
i fyra små feta killar som sjöng:
Dagny, . . . . .
Allting hade kanske slutat bra
om inte Dagny sagt en dag:
Hejsan älsklingar, nu bjuder jag
och ni får ta vad ni vill ha.
Oj, oj, vad vi svällde upp på grund av:
Dagny, .. . . . .
I saligt rus av hennes vackra ord
vi glömde bort att säga tack,
vi åt och drack så allihopa sprack
och i tapeten sa det smack!
Ruinerna sjunger ännu där om:
Dagny, kom hit och spill,
oh, oh, oh, Dagny, fem droppar till.
Hör hur mitt hjärta sjunger trall dill
hör hur mitt hjärta sjunger trall dill
hör hur mitt hjärta sjunger trall dill dill.