Som jag sa, det är en jättefin tanke. Men det är och förblir en fin tanke och inget mer. Folk kommer alltid att dö på våra vägar, oavsett hur mycket vi sänker hastigheten (det handlar liksom inte bara om hastigheten). Det är ett totalt orealistiskt mål man försöker uppnå, så vi kan lika gärna lägga ner.
Alla andra branscher vet att man inte ger sig in på projekt med totalt orealistiska mål. Hade du stöttat och respekterat en friidrottare som hävdat att han jävlar i sig ska träna satan och slå världsrekord i höjdhopp med minst åtta meter, eller hade du skrattat åt honom och tyckt att "visst, ha så kul. Det lär du ju klara"? Min fråga är, varför är det ingen som skrattar åt någon som hävdar att vi ska få bort alla dödsfall från våra vägar?
Hade du själv spenderat mängder med pengar på träningsapparater, anabola och personliga tränare i förhoppningen om att en dag kunna flyga genom att vifta på armarna, trots att du vet hur jävla dumt och avlägset ett sånt mål är?
Och tror du verkligen att det kommer sluta med sänkningar om 10 km/h på vissa utsatta vägsträckor? Folk kommer ju fortfarande dö i trafiken, så i sann nollvisionsanda kommer det komma fler åtgärder. Definitivt.
Hade det hetat "litenvisionen", inneburit "vi ska rädda så många liv som möjligt" och fokuserat på fler saker än bara hastighet (visst gör dig lite mer än så, men det är jävlarimig farten som är dödligast enligt nollvisionsnissarna), då hade jag inte tyckt att det var en lika löjlig idé. Men som det ser ut idag så är det ganska löjligt.
Överallt arbetas det med att förbättra säkerheten, men så fort det kommer till trafiken så är det oacceptabelt. Inte för att förändringarna påverkar oss speciellt negativt, utan för att vi som enskilda individer anser att vi klarar av mer/bättre än vad som är utsatt för att helheten av samhället ska fungera. Många försöker leda bort fokuseringen på hastigheten genom att påpeka andra aspekter som betydligt viktigare. Alkohol i trafiken är tabu, medan trötthet är helt okej eftersom alla sätter sig bakom ratten även om dom är trötta, även om effekten är densamma.
Att ha som mål att ingen ska skada sig eller avlida på sin arbetsplats är ett mål som de flesta anser vara en självklarhet. Därför tar man fram arbetsbeskrivningar, säkerhetsföreskrifter, skyddsutrustning, skyddsombud, skyddsråd, skade- tillbudsrapporter, arbetsmiljödomstol etc etc.
Men när det kommer till trafiken så är samma arbete bara trams och kostar pengar, och varför? Jo, för att vi lever ett såpass stressat liv och att förflytta sig från A till B känns som slöseri med tid, även om det bara handlar om 5-10 minuters längre restid. Många är villiga att töja lite på säkerheten eftersom dom anser att dom är bättre förare än vad hastighetsskyltarna visar. Men det handlar inte om hur bra vi är som förare, utan effekterna av vad som händer när det visar sig att vi inte klarade av en viss situation.