Minst 10 oskyddade trafikanter och bilister har dött vid obevakade järnvägsövergångar de senaste åren.
Uppdrag Granskning går hårt åt Trafikverket på alla plan i en serie undersökande reportage. Titta gärna!
https://www.svt.se/nyheter/granskni...t-vid-jarnvagsovergangar-med-sakerhetsbrister
Bland det märkliga man finner är att Trafikverket godkänner passager i 130 km/h förbi obevakade korsningar med nedsatt sikt där...
...Trafikverket själva... har begränsat hastigheten till 80 km/h.
Hastighet är inte så förbannat viktigt ändå, tydligen. Inte om hastighetssänkningar går ut över tidtabeller.
Dubbelmoral much?
Det som upprör mig är när man ställer Trafikverkets nonchalans i den spårbundna trafiken mot häxjakten som pågår på oss motorcyklister.
Vi, motorcyklisterna med utbildning och körkort har generellt sett en realistiskt syn på riskerna i vårt val av transportmedel. Trafikverkets åtgärder på vägarna minimerar våra marginaler och är till nackdel för oss.
Ändå väljer vi att köra vidare, trots Trafikverkets insatser.
Det är ytterst sällan som vår körning - vi med utbildning, körkort och förankring i samhället för med sig skador och men för andra trafikanter.
För tågresenärer är det annorlunda.
Här färdas åtskilliga som varken har körkort eller vill bry sig om sin resa.
Man vill komma fram. Säkert och i tid. Det räcker så. Somliga lägger dessutom en miljöaspekt i sitt val av transport.
OK fine, om det gör samvetet lättare.
Men, om man hade en aning kring hur eftersatt underhållet är...?
Vi alla som har en endaste anings insikt i hur den svenska järnvägen sköts sitter häpet förundrade över att Den Stora Tågolyckan inte skett ännu. Glöm Getå, glöm Lerum, vi kan tacka vår lyckliga stjärna att det var ett posttåg som spårade ur 2014:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/svt-avslojar-x2000-nara-ursparning
The Big One borde inträffat redan. Alla tåg; person- och godståg kör på en helvittes övertid här i Sverige.
"Extended play", men alls inte på ett bra sätt.
Men det är motorcyklisterna man jagar.
Jag tycker att det är otillständigt! Oanständigt!!! O-vadfannivill!!!
Detta är en simpel pennteckning som all sin enkelhet beskriver situationen på pricken:
Den är 5 år gammal nu, och publicerades i SECO-tidningen först.
Vad har hänt sedan dess? Tja, inget bra i vart fall.
"Another day older and deeper in debt" så att säga. För varje dag ökar underhållsskulden - exponentiellt, till och med. Infrastruktur är dyr att bygga, dyr att underhålla - men ändå mer katastrofalt svindyr att inte underhålla.
Det är ett ansvarslöst bortslösande av de gemensamma medlen att inte underhålla den infrastruktur vi har och har betalt för.
Förutom alla som dött, då. Och alla som kommer att dö. Testify!
Men brännfokus ligger på oss som försöker kryssa fram i Trafikverkets stolpskog någorlunda oskadda.
Skämmes, ta mig fan!
Allt är uppochner och nyspråket härjar.
Partier som stödjer regeringen säger sig vara i "opposition" och Socialdemokraterna påstår att man "ser fram mot att se över arbetsrätten". Yeah right!
Inte mer än rätt då att jag - av alla människor, länkar till Proletären - av alla publikationer!
http://proletaren.se/inrikes/jarnvag-i-forfall
Denna artikel är ändå äldre - 7 år idag, men beskriver historiken bra, och hur det kunde bli som det blev. Här en liten snutt:
Hösten 2010 fullbordades avregleringen av den svenska järnvägen när den borgerliga regeringen släppte tågtrafiken fri på samtliga sträckor. Men utvecklingen har pågått länge.
Det som en gång var det sammanhållna Statens Järnvägar med ansvar för såväl tågtrafik som banunderhåll har upplösts i ett inferno av olika tågoperatörer, underhållsfirmor, verkstadsföretag, underentreprenörer och bemanningsföretag utan annan drivkraft än kapitalismens krav på högsta möjliga vinst.
Allt under överseende av en omfattande byråkrati som ska se till att de olika företagen får sin del av kakan när de skattefinansierade kontrakten fördelas.
Utvecklingen har skapat en järnväg i förfall, där de stora förlorarna är resenärer och anställda.
1988 togs det första steget mot en avreglerad järnväg när den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslöt att dela upp ansvaret mellan trafik och bana. Det statliga Banverket bildades, med ansvar för spårunderhållet.
Per-Gunnar Andersson är banarbetare från Karlshamn. Han började arbeta på SJ 1979 och fortsatte till Banverket när det bildades. Idag är han anställd av det statliga bolaget Infranord, det som tidigare var Banverkets produktionsenhet. Banverket är i sin tur hopslaget med Vägverket i det som numera heter Trafikverket.
– Den här utvecklingen skulle ha stoppats redan från början. Avregleringen borde inte ha genomförts överhuvudtaget, säger Per-Gunnar Andersson.
Det jävliga är att det redan då fanns facit!
Storbritanniens avreglering hade ju gått fullständigt över styr, och resulterade i riktigt nasty tågkrascher - just beroende på bristande underhåll och att helheten slagits sönder till en bisarr mosaik där varje enskild betraktare kunde se mönster som bekräftade den egna uppfattningen, hur apart den än var.
Det fanns till och med en handbok att köpa!
...i hur man INTE skulle genomföra en avreglering.
Och ändå.
Ändå varvade man upp tvåtaktsdieslarna, krämade på med all ånga man hade kvar, och vred upp strömmen till 11 på sina transformatorer för att snabbast möjligt göra om precis samma misstag som England redan gjort.
Vad var det han sade, Einstein, om idioti...?
Ingen vill kännas vid sin del i det hela idag, och ingen ställer någon till svars.
Som vanligt, i mellanmjölkens land.
Det jag vill komma fram till i min ilska över Trafikverkets prioriteringar och häxjakt efter oss motorcyklister är att man i sitt "trafiksäkerhetsarbete" fullständigt missat det viktigaste:
Vem som kör motorcykel!
Man inser inte att vi faktiskt förstår riskerna och konsekvenserna i det vi håller på med.
Att vi är vuxna människor som förstår att göra en bedömning av värdet och nyttan med valet av fordon, och ställa detta mot risker och nackdelar.
Japp - jag kör hellre blöt och jävlig i regn till Stockholm på egen hand och ansvar,
trots Trafikverkets dödsräcken.
Varför? Det finns tusen anledningar, men en påtaglig är att jag på min motorcykel faktiskt kan påverka stor andel av de risker jag utsätter mig för. Jag kan väga dem en och en, och hantera dem efter eget huvud, erfarenhet och förmåga.
Att tvingas ombord på ett tåg för att passivt låta mig transporteras är inte min grej, helt enkelt.
...alldeles oavsett de risker man utsätter sig för, utan att kunna påverka mer än möjligen vilken färdriktning man sitter i och utan att ens kunna spänna fast sig med ett säkerhetsbälte!
I min värld är det sjukt att överlämna så mycket av mitt liv i händerna på "Tages Tågservice" och dennes korrupte huvudman Tragikverket.
Men jag kan välja, ännu så länge.
Jag lider med dem som inte har något val. Som
måste åka osäkra tåg, medans Trafikverket jagar motorcyklister som gjort ett medvetet val, men ändå skall tvingas av banan.
Förhoppningsvis skulle man hamna i riksmedia.
Upp med en 42-tummare mitt i vindrutan, hitta någon kul film på Netflix, ställ farthållaren på skyltad hastighet, häll upp en grogg och njut av färden 
