Det handlar alltid om uppfostran, såklart!
Vissa raser kräver lite mer för att må bra, beroende på nedärvda instinkter mm.
En Pointer mår inte bra utan tillräcklig (mycket mycket mycket) motion.
Vi har numera, efter att alltid haft "stora" hundar, en alldeles underbar lite knähund, en Tibetansk Spaniel.
Enligt uppgift är detta ingen lämplig hund för barnfamiljer..
Hejsan hoppsan, vår lilla vovve och den 4-årige sonen leker alltid och hur bra somhelst. Givetvis är en sådan liten hund ömtålig, särskilt som valp, men med lite uppsikt i början så.
Rasen mår illa i bilen...fick vi veta..
Ok, hon har fått åka bil från början, och numera lägger hon sig och sover ledigt i hundburen hur länge som helst, bara hon får lite pauser, precis som barnen.
Hon åker gärna MC med husse till tåget för vidare transport till jobbet...
"Dom kan vara lite bjäbbiga"
Inlärningssak.. vår lilla tös bjäbbar bara om hon inte får hälsa på andra ("stora") hundar hon blir nyfiken på. ALDRIG annars..
"Inkallning och andra petitesser är inget för småhundar"
Jaså? Hon lär sig om man lär henne.
En hund måste man jobba med, inser man det så får man en perfekt kamrat för livet...
Filmen nedan är faktiskt med ljud
http://listkid.redirectme.net/video/cilla_kontoret.wmv
//Linus