Kia
Guest
Back from the kvacksalvare. Företagsläkaren skrev ut en månads Imovane 7,5mg i väntan på utredning. Tydligen stod det inte alls bra till, och då det inte tycktes bero på stress, oro eller depression så måste jag gå till en sömnspecialist av nåt slag.
Sen finns det dom som har en överdriven skräck för läkemedel. I mitt fall så har det här hållit på i flera år så jag ser inte medicin som någon genväg. Inte mer än att gips är en genväg för att slippa gå runt med ett brutet ben iaf.
Visst kan man se sömntabletter som ett hjälpmedel, men jag tror inte att gips har några särskilda biverkningar som kan ställa till det så mycket.
Sen tror jag faktisk att det är svårt att hitta orsaken till sömnlösheten på ett enda läkarbesök (som dessutom kanske inte ens är expert på området utan bara allmänläkare?).
Jag hade också haft svårt med sömnen i många många år innan jag provade sömntabletter. Men så här i efterhand så ångrar jag mig bittert. Man vet inte innan hur man reagerar på medicinen. Jag hade inte en aning om att man kunde få såna biverkningar som jag fick. Visst man läser kanske bipacksedeln om lite biverkningar och tänker sen som alla andra "det händer ändå inte mig..." Så det man borde fråga sig är väl om man tycker att man vill riskera att få dessa biverkningar? Det är helt upp till var och en. Neurologen jag träffade när jag låg på intensiven förklarade för mig att vem som helst kan drabbas av sådana biverkningar och det är inget man vet om i förväg. Sen kan man ju tycka att jag har en "överdriven" skräck för dessa piller men jag tycker jag har en jäkligt bra anledning.
Hoppas hursomhelst att du får ordning på sömnen. Lycka till!