xrperra
ståckholmsjävel
Appropå expressens objektiva bevakning av SD med rubriker som tex "hemlig kartläggning av riksdagsledamöter med dubbla medborgarskap för att kunna porta dessa"tycker jag detta var rätt intressant läsning!
Rätt eller fel?
Rasist,facist,nazist,brunskjorta,stöveltramp varning eller fullt rimligt?
Inget orimligt krav kan jag tycka!
DEBATT Antag att en riksdagsledamot med grekiskt och svenskt medborgarskap hamnar i en intressekonflikt mellan den grekiska och svenska staten eller där gränsöverskridande organisationer är verksamma. Var ligger då ledamotens lojalitet? Hos grekerna, där ledamoten kanske är född och uppvuxen och har sin största identitet eller hos svenskarna, som ledamoten genom sitt uppdrag skall representera? Frågan är i högsta grad berättigad, särskilt i tider som dessa där Sveriges riksdag kan fatta beslut som påverkar den grekiska ekonomin.
I de flesta västeuropeiska länder har den traditionella synen varit att motsätta sig dubbelt medborgarskap eftersom man ansett att medborgarskap och politisk lojalitet till nationen är en oskiljaktig enhet. I Sverige har det sedan den första naturaliseringslagen kom 1858 varit en princip att man skall undvika dubbla medborgarskap och 1950 års medborgarskapslag krävde att utlänningar som ville bli svenska medborgare avsade sig sina tidigare medborgarskap.
Men i takt med 68-vänsterns inflytande i det svenska samhället och internationaliseringen kom under 1970-talet en omsvängning där man började acceptera dubbla medborgarskap, om än passivt. Inte förrän den 1 juli 2001 accepterade man dubbla eller flerfaldiga medborgarskap till fullo. Lagändringen var dock inte okontroversiell utan skapade debatter.
För att kandidera till Sveriges riksdag krävs idag att man är svensk medborgare och är eller har varit folkbokförd i Sverige och att man dessutom fyllt 18 år senast på valdagen. Med andra ord finns det inget som förhindrar personer med ett flertal olika medborgarskap att kandidera till Sveriges riksdag, som är högsta beslutande och lagstiftande instans i Sverige.
Det finns heller ingenting i svensk lag som förhindrar att personer med dubbla eller flerdubbla medborgarskap även kandiderar till ett annat parlament i ett annat land där personen i fråga även har medborgarskap.
Detta föranleder naturligtvis frågor kring dessa personers egentliga lojalitet. Svenska folket förutsätter självklart att de kandidater som finns att rösta på till Sveriges riksdag har sin lojalitet enkom till det svenska folket. Trots det finns det mig veterligen ingen kandidat som deklarerar sitt eller sina eventuella alternativa medborgarskap under sin kandidatur.
Ett absolut krav på en riksdagsledamot borde vara att han eller hon är solidarisk med den svenska nationen och att det inte skall råda någon som helst tvivel i detta avseende. Om detta har Sverigedemokraternas riksdagsledamöter Thoralf Alfsson och Kent Ekeroth motionerat till riksdagen.
Som underlag inför motionen har man därför bett riksdagens utredningstjänst, RUT, att undersöka om det idag finns riksdagsledamöter med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap. Detta för att man ville undersöka om det i verkligheten finns riksdagsledamöter med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap i Sveriges högsta beslutande församling.
RUT svarade på utredningsuppdraget att det var för resurskrävande.
Idag registreras nämligen endast dubbla eller flerfaldiga medborgarskap för personer med icke svenskt medborgarskap i folkbokföringsregistret. Om en person med utländskt medborgarskap erhåller ett svenskt medborgarskap döljs alla uppgifter om annat medborgarskap som ”tidigare uppgifter” i folkbokföringen och är därmed svåråtkomliga, vilket är en mycket märklig hantering hos folkbokföringen som i sin tur kan leda till problem och svårigheter för andra myndigheter.
Dessutom befarade RUT att utredningen om att upprätta en sådan lista, som efterfrågades, kunde strida mot personuppgiftslagen och att ett skriftligt samtycke från berörda individer krävs om ovanstående uppgifter skall samlas in och sammanställas.
Enligt tidningsuppgifter idag har företrädare från övriga sju riksdagspartier, den sk sjuklövern, sedvanligt gått i taket när sådant här ifrågasätts.
Socialdemokraten Morgan Johansson kallar detta ”fascistiskt tänkande”. Centerpartisten Johan Linander anser att ”det är totalt ointressant om riksdagsledamöter har dubbla medborgarskap eller inte. Det gör varken människor mer eller mindre svenska för att de har medborgarskap från ett annat land också”. Vänsterpartisten Lena Olsson ”mår illa” när hon hör ”sånt här”. Peter Eriksson, Miljöpartiet, får tydligen en ”väldigt obehaglig känsla”. Folkpartisten Johan Pehrson menar att SD-ledamöternas förslag är ”deras livsluft”. Moderaten Per Bill har ”aldrig hört talas om en sån här förfrågan eller att det skulle på något sätt vara viktig information” och Kristdemokraternas Caroline Szyber ”tycker att det är klart problematiskt”.
Vissa saker får uppenbarligen inte ifrågasättas i dagens Sverige. Det som var helt naturligt för några decennier sedan är uppenbarligen tabu att diskutera idag.
Och i Sverige nöjer man sig inte med att ledamöter av riksdagen med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap kan bli invalda. I november 2010 fattades beslut i riksdagen om att slopa kravet på 10 års svenskt medborgarskap för att kunna utses till statsråd. En förändring som Sverigedemokraterna var och är starkt kritiska till.
För att det inte skall råda den minsta tvekan om var lojaliteten ligger hos ett statsråd och förtroendet hos den svenska allmänheten anser SD att enbart svenskt medborgarskap skall tillåtas för statsråd i den svenska regeringen. För att än mer utöka allmänhetens tilltro för statsråden bör det också vara regel att den som utses till statsråd skall ha innehaft enbart svenskt medborgarskap under minst en 10-års period, enligt tidigare grundlag. Om detta har också riksdagsledamöterna Thoralf Alfsson och Kent Ekeroth motionerat.
I en värld där Sverige på de flesta politiska områden utgör ett extremt undantag är det kanske inte uppseendeväckande att sjuklöverns företrädare reagerar. Kanske är det inte bara riksdagsledamöters med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap lojalitet till Sverige som skall ifrågasättas. Även andra riksdagsledamöters lojalitet till vårt land och vårt folk är i högsta grad ifrågasatt.
BJÖRN SÖDER
Gruppledare
Rätt eller fel?
Rasist,facist,nazist,brunskjorta,stöveltramp varning eller fullt rimligt?
Inget orimligt krav kan jag tycka!
DEBATT Antag att en riksdagsledamot med grekiskt och svenskt medborgarskap hamnar i en intressekonflikt mellan den grekiska och svenska staten eller där gränsöverskridande organisationer är verksamma. Var ligger då ledamotens lojalitet? Hos grekerna, där ledamoten kanske är född och uppvuxen och har sin största identitet eller hos svenskarna, som ledamoten genom sitt uppdrag skall representera? Frågan är i högsta grad berättigad, särskilt i tider som dessa där Sveriges riksdag kan fatta beslut som påverkar den grekiska ekonomin.
I de flesta västeuropeiska länder har den traditionella synen varit att motsätta sig dubbelt medborgarskap eftersom man ansett att medborgarskap och politisk lojalitet till nationen är en oskiljaktig enhet. I Sverige har det sedan den första naturaliseringslagen kom 1858 varit en princip att man skall undvika dubbla medborgarskap och 1950 års medborgarskapslag krävde att utlänningar som ville bli svenska medborgare avsade sig sina tidigare medborgarskap.
Men i takt med 68-vänsterns inflytande i det svenska samhället och internationaliseringen kom under 1970-talet en omsvängning där man började acceptera dubbla medborgarskap, om än passivt. Inte förrän den 1 juli 2001 accepterade man dubbla eller flerfaldiga medborgarskap till fullo. Lagändringen var dock inte okontroversiell utan skapade debatter.
För att kandidera till Sveriges riksdag krävs idag att man är svensk medborgare och är eller har varit folkbokförd i Sverige och att man dessutom fyllt 18 år senast på valdagen. Med andra ord finns det inget som förhindrar personer med ett flertal olika medborgarskap att kandidera till Sveriges riksdag, som är högsta beslutande och lagstiftande instans i Sverige.
Det finns heller ingenting i svensk lag som förhindrar att personer med dubbla eller flerdubbla medborgarskap även kandiderar till ett annat parlament i ett annat land där personen i fråga även har medborgarskap.
Detta föranleder naturligtvis frågor kring dessa personers egentliga lojalitet. Svenska folket förutsätter självklart att de kandidater som finns att rösta på till Sveriges riksdag har sin lojalitet enkom till det svenska folket. Trots det finns det mig veterligen ingen kandidat som deklarerar sitt eller sina eventuella alternativa medborgarskap under sin kandidatur.
Ett absolut krav på en riksdagsledamot borde vara att han eller hon är solidarisk med den svenska nationen och att det inte skall råda någon som helst tvivel i detta avseende. Om detta har Sverigedemokraternas riksdagsledamöter Thoralf Alfsson och Kent Ekeroth motionerat till riksdagen.
Som underlag inför motionen har man därför bett riksdagens utredningstjänst, RUT, att undersöka om det idag finns riksdagsledamöter med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap. Detta för att man ville undersöka om det i verkligheten finns riksdagsledamöter med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap i Sveriges högsta beslutande församling.
RUT svarade på utredningsuppdraget att det var för resurskrävande.
Idag registreras nämligen endast dubbla eller flerfaldiga medborgarskap för personer med icke svenskt medborgarskap i folkbokföringsregistret. Om en person med utländskt medborgarskap erhåller ett svenskt medborgarskap döljs alla uppgifter om annat medborgarskap som ”tidigare uppgifter” i folkbokföringen och är därmed svåråtkomliga, vilket är en mycket märklig hantering hos folkbokföringen som i sin tur kan leda till problem och svårigheter för andra myndigheter.
Dessutom befarade RUT att utredningen om att upprätta en sådan lista, som efterfrågades, kunde strida mot personuppgiftslagen och att ett skriftligt samtycke från berörda individer krävs om ovanstående uppgifter skall samlas in och sammanställas.
Enligt tidningsuppgifter idag har företrädare från övriga sju riksdagspartier, den sk sjuklövern, sedvanligt gått i taket när sådant här ifrågasätts.
Socialdemokraten Morgan Johansson kallar detta ”fascistiskt tänkande”. Centerpartisten Johan Linander anser att ”det är totalt ointressant om riksdagsledamöter har dubbla medborgarskap eller inte. Det gör varken människor mer eller mindre svenska för att de har medborgarskap från ett annat land också”. Vänsterpartisten Lena Olsson ”mår illa” när hon hör ”sånt här”. Peter Eriksson, Miljöpartiet, får tydligen en ”väldigt obehaglig känsla”. Folkpartisten Johan Pehrson menar att SD-ledamöternas förslag är ”deras livsluft”. Moderaten Per Bill har ”aldrig hört talas om en sån här förfrågan eller att det skulle på något sätt vara viktig information” och Kristdemokraternas Caroline Szyber ”tycker att det är klart problematiskt”.
Vissa saker får uppenbarligen inte ifrågasättas i dagens Sverige. Det som var helt naturligt för några decennier sedan är uppenbarligen tabu att diskutera idag.
Och i Sverige nöjer man sig inte med att ledamöter av riksdagen med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap kan bli invalda. I november 2010 fattades beslut i riksdagen om att slopa kravet på 10 års svenskt medborgarskap för att kunna utses till statsråd. En förändring som Sverigedemokraterna var och är starkt kritiska till.
För att det inte skall råda den minsta tvekan om var lojaliteten ligger hos ett statsråd och förtroendet hos den svenska allmänheten anser SD att enbart svenskt medborgarskap skall tillåtas för statsråd i den svenska regeringen. För att än mer utöka allmänhetens tilltro för statsråden bör det också vara regel att den som utses till statsråd skall ha innehaft enbart svenskt medborgarskap under minst en 10-års period, enligt tidigare grundlag. Om detta har också riksdagsledamöterna Thoralf Alfsson och Kent Ekeroth motionerat.
I en värld där Sverige på de flesta politiska områden utgör ett extremt undantag är det kanske inte uppseendeväckande att sjuklöverns företrädare reagerar. Kanske är det inte bara riksdagsledamöters med dubbla eller flerfaldiga medborgarskap lojalitet till Sverige som skall ifrågasättas. Även andra riksdagsledamöters lojalitet till vårt land och vårt folk är i högsta grad ifrågasatt.
BJÖRN SÖDER
Gruppledare
