Varför noja över något som är oundvikligt? Jag tar dagen som den kommer istället och försöker ta vara på varje liten bra grej som händer. Vem bryr sig om ålder, det är bara en siffra. Jag har inte det minsta noja över att jag fyller 40 nästa år, tänker snarare med stolthet på det då jag är nöjd med tillvaron o livet, och hur jag lyckats utvecklas genom åren. Trots att jag är ett vuxet barn. Min mamma säger att jag alltid kommer vara ett barn för henne så jag tar det som en komplimang. Det mamma säger är väl alltid sant? Ellä?
Så du tillhör också den fina årgången 1974?
Men hade jag varit typ osnäll hade jag kanske fått kyssa fler, men orka liksom vara dum i huvudet bara för att få kyssa tjejer. 
