Det är lite nazitendenser i samhället mot folk som inga barn vill ha. I synnerhet mot tjejer har jag märkt. Inte minst mot kompisar jag har. Det verkar tom mer accepterat att vara en skit som inte uppfyller sina föräldraåtaganden än att inga barn vilja ha.
Då brukar de lyckliga fäderna i grupp börja snacka om att vissa inte kan få barn eller inte är som de ska i huvet som inga vill ha. Aldrig föresvävar det dessa människor att vissa helt enkelt inte vill ha barn och är fullt rustade att ta konsekvenserna av sitt beslut. Det är mer än man kan säga om alla de som har ungar på byn som dräller runt och ställer till skit om kvällar och nätter. Har dom egentligen tagit ansvar för sitt beslut att sätta barn till världen?
Nä, var och en gör som de vill den korta stund vi har här på jorden, det är det enda vettiga.
Jag tex har haft extremt mycket med barn att göra och har aldrig en sekund känt att jag skulle vilja vara bunden juridiskt eller vara farsa till en sådan krabat.
Skulle detta inte vara att likställa med att ha en egen unge, så so be it. Jag har en tillgiven landsköldpadda och är nöjd med det.
Detta påminner mig lite om när jag började gadda mig som 18-åring. Då sade folk att det där kommer du att ångra när du blir äldre. Vänta du bara tills du blir i 30-års åldern.
Idag är jag 42 och snart sagt varenda jävel är tatuerad och mina har jag aldrig ångrat, tvärtom kanske jag gör fler. Man ska aldrig följa någons livsrecept, för ingen har facit.