Genom att inte axla ansvaret för narkolepsiskandalen så har politiken skadat vaccinationsviljan i Sverige. Det skriver Charles Olsson, pappa till en ung narkolepsidrabbad kvinna.
Publicerad 2020-12-18
”Tomma löften har sänkt vaccinationsviljan”
DEBATT | VACCIN
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vaccinationer hör till de faktorer som har främjat folkhälsan genom att minska antalet infektionssjukdomar de senaste århundradena, men vaccinationer har ibland ett högt pris. Allvarliga biverkningar har inträffat genom åren på olika håll i världen.
Om konsekvenser av biverkningar som sjukdom och bristande försörjningsförmåga inte hanteras på ett bra sätt, drabbas den vaccinskadade gruppen dubbelt. Även samhället drabbas, av minskat förtroende för till exempel snabbutvecklade pandemivaccin. I dag litar inte alla fullt ut på en svensk vaccinationskampanj mot covid-19. Ännu mindre kan vi lita på att de medicinska, sociala och ekonomiska konsekvenserna efter en biverkningskatastrof sköts på ett rimligt sätt, visar de senaste årens erfarenheter.
Katastrofer sker då och då med stor negativ inverkan på tilltron till vaccinationer, tre exempel:
1955 smittades tiotusentals människor med polio efter att ha vaccinerats med Cutter Labs hastigt marknadsförda och felaktigt avdödade poliovaccin i USA.
I de länder i Europa som 2009 vaccinerade med Pandemrix mot svininfluensan märktes en mångfaldig ökning av narkolepsifall. Drygt fem miljoner vaccinerades i Sverige, men bara sex liv räddades. Influensapandemin beskrevs senare som mildare än en vanlig säsongsinfluensa.
Världens första vaccin mot denguefeber, Dengvaxia, lanserades 2016 men visade sig kunna bidra till allvarlig sjukdom hos tidigare icke dengue-infekterade personer. 700 000–800 000 barn i Filippinerna fick vaccinet i en nationell kampanj innan den stoppades där.
Narkolepsiskandalen har haft stor inverkan på svenskars vaccinationsvilja. Det har dokumenterats flera gånger under de tio år som har gått sedan barnen insjuknade, inte minst under pandemiåret 2020. I vårt land lämnar vi över beslut och resurser till folkvalda, regering och myndigheter. Därmed hamnar även ansvar hos dessa aktörer. När det går väldigt snett, som med den statliga vaccinationskampanjen 2009, så är det därför upp till dessa att hantera situationen. Inte minst om staten dessutom friskriver tillverkaren från ansvar.
Socialministern i den då borgerliga regeringen, Göran Hägglund, menade att man skulle axla det ansvaret och att det skulle ske oberoende av vilken regering som under kommande år och årtionden fattar besluten i vårt land. Därför beskrev han och den nuvarande socialministern Lena Hallengren tillsammans i en debattartikel 2012 att de drabbade skulle ersättas och att de skulle slippa långdragna byråkratiska eller rättsliga processer.
Men inte heller den lag som allianspolitiker tillsammans med den socialdemokratiska folkhälsoministern kom överens om (SvD 2016) innebär att de drabbade kommer att kompenseras på en rimlig nivå. Den innebär bara att staten på ett snårigt sätt tar över beslutade men blygsamma utbetalningar, när Läkemedelsförsäkringens pengar inom kort tar slut. Ersättningen är långt ifrån de uppkomna skadorna och det inkomstbortfall som kan beräknas under en livstid.
Löftena har inte infriats, vilket jag som förälder har försökt beskriva tidigare. Barnen och deras familjer, föräldrar, syskon och ibland en respektive (barnen börjar bli vuxna) kämpar dagligen för en knapp försörjning. De har ärenden hos Läkemedelsförsäkringen, myndigheter, försäkringsbolag, nämnder och andra instanser, ärenden som ofta rör alltför små belopp. Drabbade, numera unga vuxna, beskriver ett liv inte bara i sjukdom utan även i fattigdom. Så kan det gå när staten vaccinerar och politiker lovar.
Vaccinationsviljan är låg i Sverige, inte minst i relation till utbildningsnivå och BNP. På sätt och vis får vi som nation skylla oss själva. Det gick snett 2009. Under de tio år som har gått efter att sambandet mellan statens vaccin och biverkningen fastställdes så har det funnits många möjligheter och tillfällen att kompensera de 440 drabbade personer som hittills har fått biverkningarna godkända. Staten har tråkigt nog inte gjort mer än en halvhjärtad ansats.
Forskare inom epidemiologi kan berätta att det inte är en fråga om utan när världen på riktigt drabbas av en allvarlig farsot. 2020 var det alltså dags. Genom att inte ta det ansvar som enkelt kunde ha tagits i god tid så har politiken skadat vaccinationsviljan i Sverige. Regering och riksdag borde ha visat att de menade allvar, att i Sverige så litar vi på vetenskapen och att vi lagar det som av vårdslöshet eller av misstag blir fel. Pandemier existerar och därför är det av stor vikt att risker med framforcerade men nödvändiga vaccin möts med optimala strategier för omhändertagande, om något mycket dåligt skulle inträffa.
Nu vet i stället alla att om vi själva eller någon av våra närmaste drabbas av allvarliga biverkningar från vaccinkampanjer så riskerar man ett liv begränsat inte bara av skada och sjukdom, utan även av ekonomiska problem. Detta i ett land som annars är rikt och där skatteintäkterna utgör en stor del av ekonomin. Rädsla och ovilja inför de kommande covid-vaccinen har ett pris och det går antagligen att mäta i miljarder kronor, i minskad BNP och internationell konkurrenskraft. Snålheten bedrar visheten.
Under det gångna året har Sverige å andra sidan visat prov på handlingskraft. Miljardstöd och bidrag har beslutats och betalats ut, med väldigt kort varsel. Med vällovliga syften, att rädda företag och anställda. I det perspektivet är det illa att fortfarande tio år efter vaccinationsskadan snålas det och ifrågasätts. Tråkigt för samhällsekonomin och katastrofalt för de 440 unga som drabbades. Det är inget mindre än en mångårig praktskandal som för övrigt, likt covid-hanteringen, är värd att bli granskad av en egen oberoende kommission.
Socialminister Lena Hallengren, jag ställde frågor i en debattartikel till dig för över ett år sedan och bad om en dialog. Med facit i hand och med vaccinationsviljan mer aktuell än på länge: Vill du nu sätta dig ner och prata med oss om samhällsekonomi, om pandemivaccinationer, om våra barns vardag med sjukdom, deras försörjning och framtidsutsikter?
Charles Olsson
pappa till en ung narkolepsidrabbad kvinna
