Hur jag tänkte? Jo, jag tänkte som så att det är ineffektivt att anpassa utbildningssystemet för ett litet fåtal, om alla övriga förlorar på det. Din polare måste ju vara åtminstone en på 10.000, om ens det. Det skulle isf innebära att man måste sätta in stödutbildning för de övriga 9.999 vilket skulle ju innebära enorma merkostnader, och på köpet blir snitteleven förmodligen väldigt mycket mer frustrerad pga av att han/hon inte hänger med i standardläroplanen. Trots allt är man inte, som grundskoleelev, kapabel att planera sin egen tid på samma sätt som en äldre person.
För övrigt missförstod du mig antagligen litegrann. Vad jag menar är att när man är ung så kan man inte sålla bland information man utsätts för på samma sätt som när man är äldre, vilket trots allt är ett krav när man utsätts för stora mängder information. Kan man inte värdera den så blir den värdelös och det är just att värdera som jag tror att man (bl.a.) lär sig i vår nuvarande grundskola.
Givetvis vore det bra att kunna låta begåvade elever fördjupa sig inom något ämne, så länge det inte går ut över utbildningen i stort men det är förmodligen en resursfråga, precis som det är för de elever som har inlärningsproblem. Oavsett så ser jag inte hur det hjälper skolsystemet i stort om alla ska pressa till en nivå som de flesta inte når upp till.
Alltså, i korthet: Ja, låt gärna de duktiga fördjupa sig, men gör det på ett sätt som inte försvårar för övriga elever, vilket "informationsmatning" låter att det skulle kunna göra. Men det kanske är jag som missförstår dig.
Du läser ju inte vad jag skriver.
Det handlar inte om att anpassa skolan efter eliten. Det handlar om att lägga upp det så att var och en får möjlighet att fokusera på det som den tycker är svårt.
2 medelmåttor till elever, där både kommer att gå ut med x betyg, och lägga y timmar på studier, är idag båda två garanterat ineffektiva, och förmodligen tycker båda att skolan till 80% är jäkligt trist också.
Låt då dessa två läsa några timmar matte. Den ena kommer sitta som ett frågetecken, medan den andre kommer att tycka att det var enkelt och vilja gå vidare.
Låt samma två läsa historia. Då är scenariot omvänt.
Ge då dessa två en Z timmar lång kurs i matte och historia. Och sen 3Z timmars "individuella studier". Lektionstid och undervisning som liksom idag kan vara statisk och formförberedd, men i lägre tempo för de som behöver mer hjälp. Hur var elev ska spendera sin tid bör sen avhandlas lärare, elev och föräldrar emellan.
För de som är högpresterande och förstår snabbt, kan de läsa in både historia och matte på Z-kurserna, och välja att fördjupa sig på sin "individuella tid". De skulle tom kunna läsa nästa Z-kurs för att börja tafsa på nästa steg och ex. läsa med äldre elever. På så sätt skulle förmodligen äldre elever också läsa om tidigare kurser de haft svårt för (precis som på uni där många sistaårs-studenter läser in grundkurser de missat under de första året/åren.)
Ett sådant upplägg skulle inte ens behöva kosta mkt mer än idag då tiden skulle spenderas mer effektivt och samma resultat skulle kunna uppnås på färre antal total-timmar.
Resultat: Mer lärartätt, mer engagerade elever -> högre resultat i grundskolan.
Jag är ju knappast ensam om att ha sumpat både grundskola och gymnasie pga stelbenheten och att jag blev drabbad av grav tristess.
Och ärligt talat är jag precis likadan idag som då. Långrandiga föreläsningar får mig att somna, med resultatet att jag måste lägga ännu mer tid på att
läsa in allt sen för att jag inte orkar lyssna.
I grund och botten misstror vi ungdomarna, och idiotförklarar dem till viss del. En 10-åring som har lätt för matte tycker inte att det är kul, en annan som fasineras av historia får heller inte ut något av lektionerna. Låt dem då lägga energin på det som är svårt så att de kan få ett intresse för det också.
En naturlig funktion i oss är att vi intresseras av det vi förstår. Lär man sig om vin kommer det bli godare och roligt att läsa böcker om, lär man sig om fjärilar så är säkert det kul också
va).