Stora jakttråden

[Markus]

Nu jagar jag ju i Skåne, och här är nära till allt. Drar grisen hel till bilen. Är ganska klent byggd så jag väljer i den mån det går ut den minsta att skjuta.
Brukar dessutom oftast vänta att passa till jag kommer till slaktboden.
Skulle det bli för tungt har jag alltid tillgång till hjälp. Dock oftare varit ute och hjälpt till att dra djur sena kvällar/nätter än jag behövt begära hjälp.
Tror inte det är så lämpligt att börja stycka på en åtelplats. Alltid fått höra att man ska sitta still minst 20min efter skott och därefter lämna platsen så snabbt och tyst som möjligt om man vill kunna få tillbaka gruppen/grupperna till åteln närmsta veckorna.

Eller du menar att helt skippa slaktbod/slakteri? Skulle ändå dragit grisen så nära bilen som möjligt innan jag börjat skära i djuret.

Tack, bra svar.
Jag har samma förutsättningar och ställer bilen ca 30m från åteln, 5m från tornet, men som det är riggat nu lägger man massor med tid på att ta grisen till slaktboden, hänga upp, flå, ta ur, städa, köra ut slaktresterna, låta hänga, åka tillbaka efter en vecka, ta hem, stycka, packa, frysa.

Kunde man bara få med sig ryggen och bakbenen och låta allt ligga skulle jag kapa säkert halva tiden. Man måste ju ha med ett framben till SLU också förvisso.

 

[Geten]

Tack, bra svar.
Jag har samma förutsättningar och ställer bilen ca 30m från åteln, 5m från tornet, men som det är riggat nu lägger man massor med tid på att ta grisen till slaktboden, hänga upp, flå, ta ur, städa, köra ut slaktresterna, låta hänga, åka tillbaka efter en vecka, ta hem, stycka, packa, frysa.

Kunde man bara få med sig ryggen och bakbenen och låta allt ligga skulle jag kapa säkert halva tiden. Man måste ju ha med ett framben till SLU också förvisso.

Baksidan med åteljakt. När man sitter och nickar till och börjar hoppas på att det inte ska dyka upp något, för att man blivit för trött för att ta hand om djuret.

 

[Markus]

Baksidan med åteljakt. När man sitter och nickar till och börjar hoppas på att det inte ska dyka upp något, för att man blivit för trött för att ta hand om djuret.

Classic, besvikelsen över att de kommer när det just känns rätt att sätta sig i bilen och slå på Karlavagnen och lyssna på Berit och hennes barndom bla bla och de där programledarna som precis alltid lyckas låta intresserade av de absolut minst intressanta historierna som någonsin berättats. Just då kommer fru nasse fram med sina tonårsbarn som är lite mjuka i rumpan men ändå spänstiga i köttet.