Om staten har kontroll över dagis och skola så är en del av jobbet gjort. Då KAN den plantera den bild den vill om sakernas tillstånd, man kan ge barnen en sorts referens mot vilken de sedan kommer att jämföra "nyheter" emot sas. Det är lite så barn/vi fungerar - det man får höra först kommer medvetet/omedvetet att användas som en sorts utgångspunkt gentemot det man får höra senare.
Kontrollerar man dessutom media så är ytterligare en bit av kakan vunnen.
Det får bara finnas en läroplan.
Det där är ju långt ifrån en enkel fråga och den har många dimensioner.
En dimension är möjligheten för alla att få en bra skola, oavsett ekonomiska förutsättningar. Där kan det finnas olika lösningar.
En annan dimension är skolans funktion som förmedlare av den kultur och de normer som gäller i ett samhälle, där det kan bli problematiskt om det börjar spreta för mycket, t ex med islamska friskolor som lär ut helt andra värderingar och normer.
Att släppa allting helt fritt och låta vem som helst bedriva utbildning kanske möjligen skulle funka i ett homogent samhälle med hög grad av sammanhållning, men där är vi verkligen inte idag.
Men utifrån var vi är just nu tror jag framför allt det är viktigt att få bort ideologisk aktivism från skolväsendet och annan myndighetsutövning.
Och som jag var inne på tidigare är ett fungerande samhälle inte något som är i ett av två binära ändlägen där saker antingen är helt kontrollerade av en monolitisk stat eller där allt flyter runt fritt, utan det viktigaste är snarare alla former av olika sammanlänkade nätverk av människor som kan vara större eller mindre och bara i vissa fall är formella. Ju fler och starkare sammanbindning, desto större grad av gemensam kultur, värderingar, tillit osv. En stat som bidrar till att dessa naturliga bindningar fungerar och utvecklas kan kanske sägas fungera bättre än en stat som bryter ner dem.
