De flesta i omgivningen blir nog rätt apatiska och känner maktlöshet. Vänder ryggen till då de inte vet hur de ska bete sig, så man beter sig på svenskt manér inte alls. Hellre än att göra fel. En del känner sig äcklade av offret, vilket ju är en del av förövarnas avsikt. Offret ska bli obekväm för sin "flock" eller sfär. Offret blir lätt ett medlidandeprojekt och värdesätts inte för sina tidigare kvaliteter, till den grad att personen själv ratar dessa inneboende kvaliteter och blir/lever sitt trauma. Det är vad som är så sataniskt effektivt med förnedring.Ja det var ju någons dotter, kanske någons syster, eller mamma. Hade jag haft en syrra eller mamma som blivit behandlad dylikt, hade mitt liv blivit riktigt meningsfullt.
Alltså, efter våld och förnedringsakt följer en radda av destruktiva följder, som dessvärre till stor del är automatiserade i vår mentalitet och allmänmänskligt beteende.
Kontentan är att förnedring á la "A Serbian film" är så sjukt effektivt. Den slår på och bryter lätt ner familj eller/och sociala sammanhang. Offret blir "den våldtagna", "den misshandlade", "den förnedrade", "den de pinkade/bajsade/runkade/slog på". De mänskllga kvaliteterna hos individen faller tillbaka, kvar blir övergreppet och det är inget vidare att (återupp)bygga en identitet på.
Sen har vi var samhällets fokus ligger och det är ju snarast på förövarnas välbefinnande. Förklaringsmodeller saknas inte.