Raderad medlem 51742
Guest
Ja, det ligger väl nära till hands, men svårt att sia iofs. Lyssnar man på hur många av vänsterpartiets företrädare för sig i debatten är det lätt att tänka sig att partiet är på väg i en mer radikal riktning, men tänker man på det mer väljartaktiskt är det inte lika självklart.
Vänsterpartiets framgångar under senare år tror jag mycket kan ses i ljuset av en socialdemokrati som går åt höger. Vänsterpartiet finns där som ett alternativ för de som egentligen är socialdemokrater, men som tycker att S gått för långt åt höger/mitten. Där har väl Jonas Sjöstedt varit en perfekt partiledare när det gäller att att nå denna väljargrupp utan att folk skall bli skrämda av för mycket vänsterradikalism. Detta är en väljargrupp där även SD konkurrerar om rösterna.
Samtidigt har ju V en position som innebär att vara en tydlig motreaktion mot SD, vilket talar för en mer radikal linje. Här bör en viss ambivalens infinna sig. Blir man för radikal riskerar man kanske att skrämma bort de väljare man annars skulle kunnat locka till sig från S.
Ytterligare en dimension är klimatfrågan, vilket också talar för en mer radikal riktning om man skall positionera sig och locka röster från Miljöpartiet. Här finns förmodligen det största utrymmet att radikalisera sig, med tanke på hur stor klimatfrågan är, Gretaeffekten osv.
Som en våt filt ovanpå allt ihop ligger den identitetspolitiska dimensionen som troligen attraherar den stora väljarbas som utgörs av storstadsmedelklass, ofta med högre utbildning och anställda på myndigheter och andra delar av det identitetspolitiska industriella komplexet. Frågan är hur mycket V har att vinna på att radikaliseras mer åt det här hållet? Inte mycket, skulle jag gissa. Vilket annat parti skulle dessa väljargrupper fly till om V drev en "mildare" identitetspolitik?
Vad leder detta då till för slutsats om partiledarval? Skulle man tänka väljartaktiskt kanske en möjlig slutsats skulle vara att välja en kandidat som står för en något mer radikal profil inom frågor där det går att profitera på radikalismen (t ex klimatet), men i övrigt satsa vidare på spåret att vara som S men lite mer åt vänster, vilket innebär en mjukare och mindre radikal framtoning i de flesta andra frågor, t ex en viss nedtoning av den identitetspolitiska dimensionen. Skulle de bli för radikala lär det vara svårt att fortsätta vara ett tioprocentsparti.
Samtidigt är väl V inte kända för att alltid vara lika väljartaktiskt förblindade av makthunger som exempelvis S. Det finns ju även en del trender och samhällsförändringar som på olika sätt kan föra hela samhällsdebatten i en betydligt mer radikal riktning och i sådana scenarier skulle det mycket väl kunna visa sig bli gynnsamt att bli mer radikala.
