Nu tror jag iofs att det finns mer trovärdiga argument än att ”alla är såssar”. Undvik som sagt dessa ständigt återkommande ad hominem. För övrigt är jag personligen socialliberal, vilket förstås är min ensak men de där ständiga sosse/kommunist -tillmälena är faktiskt lite kränkande… och säger mest om upphovsmännen/-kvinnorna.
Tanken med Public Service är inte unik för ”såssar” eller den onda staten utan samtliga partier står nog bakom den och har nog alltid gjort, möjligen med undantag av VPK på sin tid.
GB har också Public Service och vad gäller opartiskhet och kvalitet kan man naturligtvis ha åsikter, men visa gärna på ett system som tillvaratar detta på ett bättre sätt.
Eftersom det råder i stort politisk enighet om detta så känns det mest som en libertansk symbolfråga än allvarlig kritik mot systemet som sådant.
Att journalisters enskilda politiska sympatier spelar in är däremot uppenbart, men ingen vill nog heller ha ett system där journalister kvoteras in utifrån uppgiven politisk sympati. Eller?
Här finns ju granskningsnämnden.
Tja, ska det vara tvångsfinansierat skall hela spektrat komma till uttryck. Har man problem med det är man totalitarist och bör deporteras eller förlänas en tjänst i saltgruvorna.
Som den obstinate elev jag var, inte utan auktoritetsproblem, sa jag till uppenbart ideologiskt låsta lärare att de istället för att påskina att de var objektiva, (en omöjlighet), borde de deklarera var de står. Då har eleverna iaf en ringa, men dock chans att värja sig mot indoktrinering. Åtminstone förhålla sig. Nu tror ju såklart den ideologiskt låste att denne är objektiv, det ligger i sakens natur. Exempel fattas inte..i tråden heller.
Jag hade föredragit journalister som var tydliga med sina sympatier och en bredare representation. Ett sekel av vänsterindoktrinering har gjort att folk köpt att det är normen. Vem klarar värja sig mot något så massivt?
Det enda raka är dock att lägga ner skiten och plöja ner salt så inget mer må växa där, som Aron Flam så riktigt pläderar.
Pubic service är far beyond repair. (Som varande 60-talist känner jag mig "freck" när jag kastar in lite anglocismer, precis som den objektive Kodjo Akolor. Nu ska jag bara skratta åt mina egna skämt också, i ett överdrivet högt och forcerat tonläge.)