Tack för att du klarade ut hur just dina tankar gick vad gäller din frågeställning!
Att hänga ut Kalle som är 15 år gammal för snatteri upprepade gånger var inte det jag tänkt mig. Däremot gäller det att på ett tidigt stadium få Kalle på andra banor. Vet han att kommer att bli offentliggjord när han som vuxen person fortsätter sin brottsliga bana kanske han kommer på bättre tankar. Tillåts han förbli anonym tror jag risken finns att han fortsätter. Ibland måste man statuera exempel för att få resultat senare.
Om Kalle 15 avskräcks via "hot" om att bli "uthängd" (jag fortsätter använda ordet "uthängd" för det är väl ändå så Kalle/du/jag skulle känna oss?) styrs av...vadå? Motivet till att begå brotten, kanske!?
Om motivet för stunden är starkare (trumfar) straffet (oavsett om det är fängelse eller att bli uthängd) hjälper det då med hot om straff för att Kalle 15 inte skal begå brott?
Ex. Om Kalle inte blir bekräftad hemma söker han bekräftelse någon annan stans för ALLA individer (du, jag, Kalle) måste få en viss mängd/kvalité av bekräftelse här i livet för att orka med livet! Om samhället/omgivningen där Kalle bor/lever (vuxenvärlden) inte heller lyckas ge Kalle minimimängden av bekräftelse söker Kalle den i andra kretsar/umgängen.
Kalle själv känner kanske att enda sättet att få denna bekräftelse (som Kalle själv kanske inte är medveten om än pga. sin ringa ålder tex.) är att göra som dem han ser upp till (har som förebild) tex. någon/några i ett gäng.
...
Hur skall man då få Kalle att låta bli?
Finns det ett facit som funkar för alla eller får vi nöja oss med en/ett flertal lösningar som funkar på den stora massan?
Vi KAN, tyvärr, inte "nå" alla men vi KAN nå betydligt fler, det är en pengafråga där det till sist och syvens är vi svensson som betalar skatt har ett starkt inflytande i form av våra fria val och vad vi accepterar hos våra politiker.
Resonemanget ovan innebär INTE att straffpåföljder inte KAN ha ett preventivt syfte vad gäller förhindrande av brott men det synsättet börjar bli allt mer föråldrat ju mer vi lär oss om hur vi människor fungerar och vad som ligger bakom olika beteenden.
Att man lyckats få ner brottsligheten i USA i synnerhet i NY var att man tog tag i småbrotten. Man resonerade så att den typen av brottslighet är inkörsporten till grövre brott. Jag var där på slutet av 90- talet och NY- borna var väldigt stolta över att man fått ner kriminaliteten. De kände sig mycket säkrare än vad de gjort de årtionden då brottsligheten formligen exploderade.
Självklart (kan vi vis av erfarenheten säga). Om du tillrättavisar Stina 4 år (din dotter) för att ha gjort något fel (medvetet) och som är till skada för henne/annan mår hon dåligt inombords.
Hon ser upp till din som förälder/har dig som förebild och det är som dig hon vill bli. Hon känner otroligt starkt för detta och dessa känslor trumfar så gott som all annan påverkan utifrån. Kan man hjälpa Stina 4 genom att förstå vad som är rätt och fel och få henne att vilja slippa denna obehagskänsla från den/dem hon älskar/bryr sig om (som betyder något för henne) så blir det lättare för henne att i vuxenlivet låta bli att begå brott.
Klarar hennes föräldrar inte av att ge Stina 4 detta (vi väljer inte våra föräldrar) så är Stina 4 otroligt betjänt av om övriga samhället (utanför familjens 4 väggar) kan ge henne detta!
Jag ser dock inte riktigt kopplingen mellan ovanstående resonemang och att på ett öppnare/enklare sätt tillhandahålla dommar och kanske också fotografier (?) på de som blivit dömda upprepade gånger? Har med andra ord svårt att se hur det skulle kunna förhindra framtida brott!
Mvh!
// Niklas