Sandstrom - utan att tala för Swedie tror jag han refererar till den "lilla människans" tillkortakommande inom vitt skilda områden inom juridiken i f t resursstarka individer och organisationer, kan t ex gälla miljö-, trafik- eller skattelagstiftning.
Det vore lättare om "man", dvs den som har den åsikten, framförde någon slags statistik på detta eller konkreta exempel. Jag upplever att den lilla människan i exempelvis miljöfrågor kan göra mycket små och enkla anmälningar för att få igång mycket rigorösa prövningar. Gotlandsexemplet är ett, gruvdriften i lappland ett annat. Jag upplever att är på gränsen till en myt i många fall.
Jag tror att det största området där det är "svårt att få rätt" är om poliser vittnar fel, oavsett om det är fel uppfattat eller osanna vittnesmål. Samtidigt vet vi alla att vi inte kan ha ett samhälle där vi misstror polisers vittnesmål generellt, då skulle än färre brottsoffer få upprättelse och kriminaliteten skena. Men det hörde ju inte till tråden...
Tycker Du inte själv att Du tvingas verifiera Din prestation i trafiken genom t ex polisövervakning, kameror och besiktningar? Är det då inte lite underligt att ingen person eller organisation kan ställas till ansvar för fyra rätt svåra olyckor där en mc-förare slutligen omkom?
Det handlar inte om att ställa en stackars lägre tjänsteman hos myndighet eller Entreprenör till svars för sakens egen skull, utan mer om att vi trafikanter uppenbarligen inte kan utkräva ansvar för den trafikmiljö vi tvingas vistas i (lagningsmetoder, räckestyper, beläggningar, skyltning etc bara för att nämna några exempel). Var finns då Nollvisionens "delade ansvar" enligt Din åsikt?
Jag ser inte sambandet mellan att jag tvingas besikta hojen å ena sidan och en komplex kedja av olyckliga omständigheter som gör att ansvar är svårt att utkräva på individnivå å andra sidan.
Om du efterfrågar min åsikt om fallet kan ansvar utmynna i två typiska följder. Skadestånd från myndighetens sida samt straffansvar för enskilda människor.
Skadeståndsfrågan är mig veterligen inte prövad eller ens diskuterad så den kan vi lämna därhän. Så om myndigheten kan ställas till svars är spekulativt... vi vet inte. Det får vi se om någon inblandad prövar och begär skadestånd.
När det gäller straffansvar, dvs att peka på att en enskild människa varit så pass vårdslös att vi får anse att denne orsakat en eller flera olyckor, får vi vara försiktiga. Det handlar om individers möjlighet till insikt, deras möjligheter att påverka och deras instruktioner. Man får verkligen hålla tungan rätt i munnen när man ska peka på vem eller vilka som förtjänar straff.
Ska vi straffa personen i kundtjänst som tog emot första mejlet? Ska vi straffa den person som skickade mejlet vidare till någon som var på semester och inte uppmärksammade det? Ska vi straffa någon för att den har semester? Någon annan på myndigheten?
Eller ska vi straffa någon på NCC? Den som eventuellt inte skötte tillsynen av vägen? Som hade uppdrag att kolla efter hål, skit osv men kanske inte nödvändigtvis friktion? Ska vi straffa den som hade möjlighet att riva upp vägen och göra om/rätt trots att denne inte kände till friktionsproblemen?
Att i detta sammanhang ställa detta i förhållande till nollvisionens delade ansvar och att jag får verifiera min prestation i trafiken genom övervakning etc som du gör är poänglöst som bäst. Skadeståndsfrågan är inte prövad; kanske finns ett klart ansvar. Straffansvaret är för komplext för oss att öht bedöma.