Förr när man satte upp handen till en annan hojåkare betydde det att kusten är klar, mötte du en hojåkare som inte gjorde det så stod farbror blå runt hörnet. I dag är det en ren hälsning så man får dunka uppe på hjälmen istället eller sträcka armen rakt ut och vifta den upp och ned med stor snabb rörelse. Innan säsongen är slut så är vänsterarmen större en höger av allt viftande
Det där att vinkandet skulle vara ett "klartecken" från gamla tider hävdar jag är en efterhandskonstruktion.
...baserat på att vi faktiskt hade fri fart utanför tättbebyggt område fram till högertrafikomläggningen.
När jag började köra hoj i mitten av -70 talet, så frågade jag en gammal uv (R69S, Hosketank, kört oavbrutet sedan kriget - även under de riktigt dåliga åren) om detta med hälsningar.
"Varför jag hälsar? Tja, förr var det för att det är någon jag känner. Eller kommer att träffa en vacker dag. ...men nuförtiden, jag vet inte..."
Han var trött på alla "nya" som hade skaffat hoj i och med japs-hojarnas inträde på marknaden.
Inte ett ord om poliskontroller eller något sådant. Jag säger att det är nys, i vart fall i Sverige och den gamla knuttekulturen.