Nä det är som du säger att det finns skillnader men mycket går att byta rätt över. Verktyg och maskiner som CJ byggs med eller åtminstone byggdes med under många år köptes av Ural och kommer från den gamla Ural-fabriken när den uppdaterades.
Dock är det inte lagligt att plocka av vagnen och köra solo.
Ural såldes till militärt ändamål även långt efter andra världskriget. Däremot började man exportera hojar från tidigt 50-tal. Först framförallt till utvecklingsländer men nu säljs i princip allihop till Västeuropa, USA/Kanada, Australien och Sydafrika. Många länders armeer har haft Ural genom åren men Dneper tillverkade hojarna till Sovjetunionens arme och, rätta mig om jag har fel nu, så har det varit sedan 60-talet av vad jag vet. Innan dess tillverkades mindre hojar i Kiev och då inte under namnet Dnpr. Det var militära sidovagnshojar från 60-talet och det var väl då man utvecklade diff:en till sidovagnshjulet.
Saddam hade en Ural och det exemplaret verkar finnas i Sverige idag av vad jag har hört. Minns inte när Dnepr slutade tillverkas men jag tror att det var under 90-talet någon gång så det går inte att köpa en Dnepr ny idag och så har det varit länge. Fabriken är nedlagd och tömd. Blaffig byggnad mitt i Kiev som idag (eller åtminstone fram tills för ett tag sedan) i princip stod oanvänd. Dnepr hade som sagt en riktig diff. Det finns dom som bygger om sina Ural-hojar och sätter på en Dneper-diff men själv tycker jag att det känns lite onödigt. Tvåhjulsdriften på en Ural är mer basic och man kopplar i den när den behövs. Vilket inte är så värst ofta. Konstant två-hjulsdrift gör att dom drar mer soppa. Min Ural vid vanlig körning drar i princip fullastad på pricken av vad min BMW R1200GS Adv gör. Strax över halvlitern milen nu när den är inkörd och det är inte dåligt om man ser till att det är en sidovagnshoj på 500 pannor eller mer lastad.
Körde ju till Kazakstan i somras. Blev inbjudna till fabriken i Irbit. Har varit i Irbit en gång tidigare på väg hem från Mongoliet. Besökte museet då så det vart andra gången i somras. Fabriken var rolig att se. Blev väldigt trevligt bemötta och dom servade och fixade med hojarna och tog inte en krona för besväret. Fick med en låda med extra olja, filter och annat bra att ha.
Missade att skriva en sak tidigare. En pryl som faktiskt HAR strulat mer än vad som är ok är styrdämparna. Designade och tillverkade i Italien. Snygga men inte så värst bra. VÄLDIGT bra så länge dom funkar. Men dom läcker olja och sen tappar dom verkan efter ett tag. Har hänt både på min och den som sitter på hojen som tillhör tjejen som jag körde till Kaz med. Jag har avverkat två stycken på 1.300 mil. Verkar som att dom fyller i för lättflytande olja i dämparen. Skruvat isär min och fyllt på mer trögflytande olja och då blir den bättre men den läcker i alla fall fast mindre. Fick en ny i reserv från fabriken. Dom går ju att renovera och fylla i annan olja i men styrdämparen är inte tillräckligt bra. Som allt italienskt är den snygg, dock. Himla fin liten pryl.
Motormässigt går det enbart att byta delar mellan de som är sidventilare, inte toppventilarna. Helt olika block, cylindrar, vevar, toppar, kolvar, you name it. Tändningsdetaljer samt, generatorer och förgasare är samma.
Man kan generellt säga att Ural gjorde militärhojar så länge de tillverkade sidventilaren M-72, inte sedan. Den berömda "Sadam Uralen" är inget annat än en vanligt Ural i grå färg vill jag minnas, alltså inte på långa vägar den specen de körde för Dnepr hojarna. Dessutom är den för ny, troligtvis en tidig 90-talare. Den figurerar på de flesta forum runt i världen när Ural ägarna minsan visst ska visa det finns militär Uraler. Men det gör det inte mer än i form av lite färg och någon enstaka med egenmonterade kulsprutsfästen. Ryssarna själv säger när jag frågat dem att deras arme inte använt motorcyklar sedan 80-talet och att det är försäljningstrick tillverkarna använder sig av. Dnepr tillverkade lite hojar inpå så sent som 2000-talet. Nu är fabriken borta då den låg på "dyr" mark mitt i Kiev.
Styrdämpare är ett måste på dessa hojarna, skitet som sitter original i form av friktionsbroms mer eller mindre bara låser styret i den riktning det står när man drar åt vredet. De hydrauliska är ljusår bättre.
Irak köpte några hundra Ural (INTE Dnepr) till armen av vad jag fått veta. Saddam´s hoj var en standardhoj och inte heller den en Dnepr. Tidigt 90-tal stämmer nog bra. Kulsprutefästet satt monterat standard på Ural fram tills någon gång på 2000-talet. Tjejen jag körde till Kaz med har ett fästa som ligger i en låda. Hon funderar på att sätta dit det på sin rosa camouflage-Ural.
Dnepr slutade tillverka hojar för att ingen köpte dom och man klarade inte av att transformera över försäljningen till privat bruk. Dom flesta armeer idag använder inte hojar längre. Ural satsade tidigt på i huvudsak civil försäljning men fortsatte sälja hojar till militärt bruk så länge någon beställde utanför Sovjetunionen. Irak var nog dom sista som beställde tror jag. Idag är det ryssar boende i USA som äger Ural. Man satsar enbart på civila hojar och man försöker hålla dom så basic det går men ändå fixa det som inte hållit bra kvalitet. Dom började bli bättre under mitten/slutet av 2000-talet och dom som säljs idag håller hög kvalitet i stort. Finns några småsaker som kan vara bra att göra dock. Lock-tighta lite muttrar lite här och var är en bra idé. Min satte det Doro-däck på och värre skit får man nog leta efter. Från 2016 kan man välja Heidnau istället. Men sånt där märker man. Kim som säljer Ural söder om Örebro har bra koll. Det största problemet i jämförelse med dom större märkena är att att det inte är så många ställen som säljer/servar Ural. Att köpa en är inget stort problem och jag servar själv. Man lär sig. Det är inte så svårt. Om man är ute efter någonting som man bara kan lämna in på service nästgårds och inte göra någonting själv med hojen alls ska man nog titta åt något annat håll. Det är fortfarande någon form av "entisuastfordon" men dom funkar bra i stort. Men serva själv och fixa smågrejor bör man nog vilja göra känns det som.
Styrdämpare är definitivt ett måste på alla sidovagnshojar. Min första styrdämpare klappade ihop efter bara några månader och då började hojen wobbla som faan i lågfart. Har bara kört en Ural med gamla styrdämparen. Det funkade bra. Om man låser styret åt det håll det står så har man dragit åt styrdämparen för hårt. Den ska ju bara dämpa styrningen tillräckligt för att motverka wobbling i lågfart. Krävs inte så mycket. Dom nya hydrauliska dämparna är bättre så länge dom inte läckt för mycket olja. Och även där, man ska inte vrida på för mycket dämpning. Då blir hojen bara svårstyrd. Krävs inte så mycket för att dämpa så pass att den inte wobblar i lågfart. Så fort man kommer över 60 så slutar den wobbla. Det gäller dom gamla också. Om den INTE slutar wobbla så är det något annat som är knas. Inställning av sidovagnen, gaffeln eller nåt annat.
Dnepr slutade tillverka pga. att de var ägda av staten (Sovjet du vet ) och inte fick mer pengar till att fortsätta, inte för att de inte sålde. Både Ural och Dnepr var på väg att dö ut, dock fick Ural både stadsbidrag och sedan privatiserades så kunde överleva. Dnepr försökte men dog ut pga. obefintlig tillverkningskontroll samt säkerligen mygel på typiskt Ukrainskt vis. Fördelen är att det till båda finns gott om delar och till bra priser, man ska bara se upp med kvaliteten på delarna då mycket skit tillverkas.
Du vet att Sovjet gick i graven -91, va? Hur ägarförhållanden såg ut gällande Dnepr efter -91 vet jag inte men det hade absolut ingenting med Sovjet att göra i alla fall. Ural delades upp mellan dom som arbetade på fabriken i form av en stiftelse och privata ägare när Ural blev ett aktiebolag tidigt 90-tal där ryska staten ägde 20 % tills det blev helt privatägt någonstans runt 2000. Det var över 15 år sedan och enligt dig så tillverkades forfarande Dnepr då. Ural hade en gigantisk fabrik med som mest nära nog 30.000 anställda och man tillverkade inte enbart motorcyklar. Idag är det ca 150 anställda och man har sålt av det mesta av den gigantiska ursprungliga fabriken. En väldigt liten del av fabriken används idag. Man har effektiviserat och ändrat inriktning och det var man nog bättre på än Dnepr. Ukraina har för övrigt varit det land i forna öst som aldrig egentligen fått ordning på landet i stort. Nu mindre än någonsin men det har varit mer korrupt och ickefungerande än Rumänien, Bulgarien, Ryssland, Slovakien etc.... Det spelade säkert in. Man städade aldrig ur korruptionen. Det säljs en hel del varor jorden runt från Ryssland, Bulgarien etc. Ukraina är ett gigantiskt land men knappt någonting alls exporteras. Oerhört svårt att få en motorcykelfabrik att funka utan möjlighet att sälja till andra länder.
Ett klargörande, både IMZ (Ural) och KMZ (Dnepr) drevs självklart av staten, när Sovjet upplöstes 1991 så fick alltså dessa fabriker inga pengar för att fortsätta. Dnepr försökte precis som Ural att driva vidare med hjälp av lokala finansiärer. Det gick ett tag och sedan byggde de enbart på beställning, jag vet då jag köpt delar från original fabriken så sent som under 1999. Har haft rysshojar i snart 25 år och har kontakter i både Ryssland och Ukraina, så jag vet och tror inte, kruxet är att det figurerar så mycket myter kring dessa tillverkare och ingen vet egentligen vad som hänt i verkligheten då denna information sällan delges allmänheten. Ryssarna ska man definitivt ta med en nypa salt då de gärna pratar skit om Ukraina. Köpte för så lite som för en månad sedan splitt nya diffar från Ukraina till MT-16 från en handlare som hade de på lager. Dnepr var mycket större tillverkare av motorcyklar än Ural var, detta pga. att de både byggde militära samt civila. Ural gjorde lite prototyper men tillverkade aldrig tex. 1000cc som Dnepr gjorde åt militärpolisen. Ukraina exporterar en del, de är stora inom rymd och vapen industri fortfarande, samt även verkstadsmaskiner. Jag har turen att få bli medlem i ryska Ural och Dnepr klubben och har således tillgång till massor av bilder och dokument om dessa motorcyklar. Många prototyper gjordes av båda, men nästan ingen kom i produktion
Oki. Du skrev om Sovjet. Som upphörde -91. Och att Sovjet pumpat in pengar i Ural....
Hur som, dom hojar som säljs idag känner jag håller tillräckligt hög kvalitet. Och dom har blivit rejält mycket dyrare på senare år men även kvalitén har stigit. Och hade BMW eller HD tillverkat liknande hojar hade dom kostat rejält mycket mer. Skulle inte ha en som enda hoj men som komplement är den väldigt rolig.
Det fina är att man kan köra året om utan problem och lasta med sig all tänkbar packning. Mycket trevligt helt enkelt.
Sant. Fast många verkar tycka att man inte bör köra på vintern där det saltas. Åtminstone inte om man inte är väldigt noga med att tvätta av hojen och det ordentligt efteråt. Dom rostar rejält av saltet. Dom saltar inte i Ryssland över lag. Inte i Norrland heller. Kan kanske vara bra att tänka på.... Borde kanske dra igång en Ural-tråd med tips och råd här på forumet. Vore roligt om fler fick upp ögonen för dessa hojar. Dom är himla roliga.
Ural har en hel-elektrisk prototyp på gång. Något känns spontant fel i världen när Ural är ett av de traditionella märkena som lägger sig i framkant av utvecklingen
https://www.rideapart.com/articles/275183/electric-ural-ct-concept/
Doro-däcken funkade bra på torrt väglag. Blött så kanade man härs och tvärs över vägen. Spännande.....
GOTLAND RING BIKE WEEK 2025!
Foton: Michael Grundell ... |
|
CFMOTO presenterar eldriven motocrosshoj
Kinesiska motorcykeltillver... |
|
Royal Enfield expanderar efter rekordförsäljning
Indiska motorcykeltillverka... |
|
ExploreBike: Baltikum
Baltikum är en fantastisk d... |
|
Lego Technic Ducati Panigale V4 S
LEGO har presenterat modell... |
|
Transportstyrelsen höjer avgifter från nyår
Foto: Jacob Sjöman Trans... |
|
Ducati Multistrada V2
Ducati har lanserat nya Mul... |
|
Desmo Center årets MC-handlare och MC-verkstad
Svedea utnämner varje år de... |
|
Tre timmar kvar!
Efter lämning till tryck kl... |
|
Nya Ducati Multistrada V2
Ducati har lanserat nya Mul... |