Lika sällan som jag tänkt "Hon var snygg, henne ska jag prata med". Men det beror ju mest på att jag inte är singel samt att jag inte tror på krogragg som en lyckad dejtingplan.
Mjo. Men det gäller även i andra sammanhang. Jag tror heller inte sådär värst mycket på krogragg. Sämre förutsättningar får man nog leta efter. Man är full så man har inget omdöme att bedöma någonting hos personen. det är mörkt så man ser inte riktigt hur dom ser ut och det är dessutom oftast så hög ljudnivå att all konversation är i stort sett omöjlig.
För min egen del så har jag ett krav på att en person ska vara trevlig att umgås med för att jag ska umgås med den personen. En person som uppfyller det har jag gärna som vän/bekant.
Ska det bli något mer så ska man attraheras av den personen på ett sätt som man kanske inte gör av sina vänner.
Det förhållande man har till sina vänner och till sin pojk/flickvän har alltså ett antal likheter men det är något som måste till ytterligare för att det ska bli ett förhållande som involverar även sex.
Om det vore så enkelt att det bara var en fråga om personligheten så skulle man ju lika gärna ha plockat vilken som helst i bekantskapskretsen. Nu vet jag ju inte hur du har det med dina vänner men jag har i vilket fall inget som helst intresse av att få av någon av mina vänner kläderna oavsett kön men min flickvän vill jag mer än gärna ha naken och det beror på något annat än att mina vänner inte skule vara trevliga eller sakna andra delar i sin personlighet. Det har att göra med gammal hederlig attraktion.
Och jag säger fortfarande inte att den typ av attraktion som jag pratar om hänger på att man ska se ut som en fotomodell. Dom drag i utseendet som får en person att bli helt till sig i trasorna kan lämna en annan person helt oberörd.
Vafan det där va ju läskigt!! Det där ville jag inte veta, hädanefter ska jag välja kvinnor som jag inte känner mig attraherad av "på det sättet". De bör ju rimligtvis vara långt ifrån ägglossning
Måste förövrigt hålla med de som tycker att utseendet spelar roll. Beroende på hur man själv är har man självklart gränsen för vad som är acceptabelt olika högt. Jag har väl olika attraktiva vänner men om jag börjar prata med någon helt random så väljer jag ju oftast att börja prata med någon som är mer lik mig själv som bryr sig om hur den ser ut och inte han/hon som sitter i träningsoverallen och morgonfrilla på tunnelbanan eller var det nu kan va. Lyssnar jag själv på gangstarap har jag förmodligen mer gemensamt med den andra snubben i pyjamas än han i märkesskjorta. Precis som att på en mc-träff går inte jag fram å pratar med snubben på en goldwing och fransar överallt utan väljer ju såklart att prata med nån som verkar mer likasinnad. Men jag springer ju självklart inte därifrån heller om gubben med fransar börjar prata med mig, och kommer han fram och pratar med mig så har han förmodligen något intressant att säga. Förhoppningsvis så vill han inte bara ifrågasätta mig för att jag kör en hoj utan stjärtgrill.
Om man nu inte bara är intresserad av vänskap så blir utseendet ännu viktigare, jag ska ju se människan varje dag också. Där finns det också en viss gräns, även om det låter väldigt ytligt... Men en tjej på 150kg har förmodligen inte särskilt mkt gemensamt med mig heller. Visst hon kan va hur intelligent och rolig som helst men jag tvekar på att hon t.ex. gillar att åka snowboard eller ngt annat som jag tycker är kul. Det är ju ett sånt nöje som jag vill kunna dela med en flickvän/fru eller vad man nu letar efter.
Ja. Lite läskigt kanske det är. Vi är nog i mångt och mycket lite mer grottmänniskor än vi tror och vill erkänna. Eller om man uttrycker sig lite snällare. Jag tror att det finns en hel del saker som styr oss som vi inte själva är medvetna om riktigt.
Sen är det ju som du säger att vi bedömer människorna utifrån utseendet på två olika sätt. Dels det där vi i en folksamling gör en snabb bedömning av vilka som mest troligt delar intressen eller liknande med oss och därmed troligen är dom som har bäst odds för att vara "lönsamma" att prata med.
Och sen är det när vi väljer partner där vi av någon outgrundlig anledning attraheras fysiskt av vissa drag i usteendet hos en person.
Och det är ju just det som är det hemska med det tycker jag. Alla har med utseendet i sin helhetsbedömning av en person. I synnerhet en person som dom överväger ett kärleksförhållande med. Samtidigt är det någon mjukistant/farbror som tyckt att man ska älska alla människor som lyckats få det till att man är extremt ytlig om man kollar på utseendet när det i själva verket är helt normalt.
Den som bara kollar på utseendet och kan stå ut med vilken skit som helst bara för att personen är snygg är ytlig.
Den som säger att utseendet inte har någon betydelse alls har bara dålig självinsikt.
Men dom flesta av oss vet om att vi trots allt bedömer utseendet hos alla personer vi träffar dagligen.