Problemet är väl att tidningarna bestämmer sig för vad polisen
inte prioriterar tillräckligt just för tillfället, och sen sätter dom igång en kampanj för att visa på hur oduglig ordningsmakten är i just det avseendet.
Varpå politiker och högre polisbefäl blir skitnojiga, och släpper precis allt annat dom har att tänka på, och sätter in alla resurser på det som tidningarna kampanjar för.
I sisådär två veckor, tills medias publiceringsplaner för varje tema löpt ut.
Då börjar nästa mediakampanj, och alla alldeles vanliga hederliga poliser (dvs de flesta) skall fokusera om till nåt nytt, som heroinlangare, mc-drullar, förrymda ungdomsbrottslingar (som skall fångas försiktigt!), människohandlare, eller så skall dom punktmarkera några av alla de som kränker folk (på nåt av alla de sätt som folk blir kränkta på nuförtiden).
Mellan varven skall dom förstås också försöka hinna med att köra asylsökande som fått avslag till flyget, köra fyllon som skitit på sig till fyllecellen, samt lämna dödsbud till föräldrar vars unge knarkat ihjäl sig på en offentlig toalett.
Samt stå på torget och vara trevliga mot svensson när det är långlördag. Och fylla i ordentligt med rapporter förstås, om allt ovanstånde.
Åsså skall dom förstås hantera dussintals tungt kriminella med automatvapen i våra större städer och i största allmänhet vara den sista resursen i förhållande till alla de galningar och stolpskott som det offentliga samhället inte riktigt kan hantera.
Ovanstående skall göras på ett genusmedvetet och miljövänligt sätt.
Med ett mångfaldsperspektiv.
Så det är det säkert en riktig dans på rosor att vara polis, och kontakten med alla trevliga människor man möter i jobbet lockar säkert fram det bästa hos en, liksom de allmänt uppmuntrande tillrop man får från tidningarnas kulturredaktioner.
Så undrar just varför dom är så sura när man börjar käfta med dom om huruvida det spelar roll att man körde för fort förbi deras hastighetskontroll?
Man kan fan bli krenCkt för mindre!! Bäst att maila tidningen, eller?