Allt handlar om att se och bemöta. Öppna upp sig själv och låta en annan människa känna sig fri i din närhet. Att kunna vara sig själv. Att få en människa att känna sig väntad.
En av mina tanter dog idag. Hon var en människa som såg andra. Som la märke till dom där småsakerna, som fick dig att känna sig sedd. Jag skrev en liten text om henne som jag tänkte ge till mina arbetskamrater. Jag hoppas att dom efter det, ger sig hän och verkligen möter andra människor. Det är möten som detta som ger mig inspiration och motivation att ge en annan människa livsglädje. Vi kan kalla henne Anna.
Anna
Denna underbara människa. Jag hade äran att träffa henne. Hon hade en livsglädje som är få förunnat. Trots hennes svårigheter och hinder, hörde jag aldrig henne klaga.
Jag fick chansen att lära känna en människa som såg andra. Som la märke till småsaker, som kom ihåg, som såg mig. Ibland funderade jag på om hon kom ihåg allt jag berättade. När jag minst anade, så smög hon in små meningar med ord, som jag sa för flera veckor sen. Hon kom ihåg, hon brydde sig, hon såg mig som människa. Hon var omtänksam. Varje dag jag kom till Anna så undrade jag vad jag skulle få höra. Anna gjorde en förväntansfull, nyfiken och glad som ett litet barn. Hennes små skarpa ord kommer jag alltid att minnas.
Varje helg jag skulle iväg på tävling så sa jag till henne att jag skulle iväg och att vi syns på måndag. Hon frågade om jag var på väg till Falkenberg. Det kom hon allt ihåg att jag hade varit tidigare. Sa att jag skulle till Knutstorp, som ligger i Skåne. Då sa hon ”men arma flicka, hur ska det gå?” Det var ju så långt bort. Jag lugnade henne och sa att vi skulle köra motorcyklarna på släp hela vägen ner. Jaja, då skulle det väl gå bra muttrade hon. Hon önskade mig lycka till. När måndagen kom så frågade hon om mina bravader på Knutstorp. Hon kom ihåg, hon hade sett mig.
Anna var otroligt vacker. Efter att vi hade tvättat hennes hår, så blev det så där lockigt och fint, då sa vi till henne att hon såg ut som en filmstjärna. Hon tittade på oss med sina stora ögon; Äsch, ni bara pratar. Vi skrattade gott varje gång.
Hon hade glimten i ögat, hon var vitsig och skarp. Ibland lös hon upp som en sol och hon kunde knappt sluta prata. Hon pratade om sina unga dagar, om sitt hus, sina blommor och om Kurt, sin stilige trädgårdsmästare. Hennes ögon gnistrade när hon talade om honom.
Jag önskar att jag hade fått träffa Anna tidigare. Jag undrade vad hon tänkte när hon satt och tittade ut över sin trädgård. Hur hon uppfattade livet. Annas trädgård var hennes palats, det var där hon ville vara. Jag är tacksam för att hon fick uppleva den igen.
Hon är en människa som inspirerar. Jag är glad att jag fick lära känna henne. Jag hoppades på att vi skulle få fler dagar tillsammans.
Anna lämnade ett värdefullt intryck hos oss alla…..hon är inspirationen till varför vi arbetar med det vi gör. För att kunna skapa livsglädje hos en annan människa.