68 miljarder på tre år, och man räknar med uppåt 80 000 flyktingar per år.
Det blir 283 333 SEK per individ.
Det är såklart i min verklighet en ganska hyfsad summa pengar, men i ett större perspektiv kan jag se och förstå att det är en någorlunda liten investering för att sedan få mycket mer tillbaka i form utav skatt under en halv eller hel arbetslivstid, förutsatt att förutsättningar finns för att sätta människor i arbete såklart... och bostäder......
Men i vilket fall som, som en kort fortsättning på mitt förra inlägg: Varför får INGEN politiken den motsatta frågan av var Åkesson ständigt frågas ut om?
Reportrars ständiga overkliga scenario om att "nu kommer det en syrisk familj hem till dig och knappar på din dörr, varför vill du inte hjälpa dom Åkesson? Varför hjälper du dom inte? Förtjänar inte dom stöd och hjälp?".
Som sagt, det är en overklig och löjligt scenario. INGEN annan politiker får den frågan, när vi vet att de alla bor på långt och tryggt avstånd för invandrartäta orter och bilbränder osv.
När Reinfeldt ber oss om att öppna våra hjärtan (och plånböcker) så menar han såklart folket, inte sig själv eller sina kollegor.
Varför kan ingen reporter ställa den minst sagt relevanta frågan till Reinfeldt eller gärna alla andra politiker: skulle det inte kunna vara så att XX antal miljarder kr till flyktingläger och grannländer till krigshärjade ställen skulle betyda mer, göra mer och rädda åtskilja miljoner fler liv än som någonsin skulle kunna ta sig hela vägen hit till Sverige?
Varför är det mer nobelt och politiskt korrekt att lägga 68 miljarder på 240 000 människor på tre år än en mindre (eller samma) summa på att hjälpa flera miljoner människor där varje krona har både ett större värde och insatskraft?
Varför kan inte effektivitet utav att mindre pengar som räddar mer liv uppmuntras? som samtidigt ger oss möjligheten att också ha med andra reformer och satsa på våran egna välfärd igen? (även om jag vill hålla mig opartisk med detta inlägg så kan man väl ändå nämna att det är svårt att ge Alliansen beröm för att ha stärkt och byggt upp våran välfärd de senaste åtta åren...)
Förtydligande: Hur andra än väljer att döma detta och mitt förra inlägg så kör jag en liten disclaimer för att jag skriver inte detta för att jag håller med SD's politik eller förespråkar dem. Jag anser mig istället tillåtas ta ett steg bakåt och se hela den politiska scenen i sin helhet och våga ifrågasätta varför det inom just detta ämne är så "diktatoriskt" obalanserat, det finns ingen demokratisk balans i frågan, ingen får ifrågasätta ämnet eller det förutbestämda resultatet. Rent objektivt förstår jag inte fördelarna med detta upplägg.
Slutligen så är min röst redan bestämt sedan år tillbaka, och den landar på ett parti som inte finns med i pollen (och det är INTE Gudrun Schyman som får den, det hoppas jag ni förstår utan att det egentligen skulle behövas förtydligas hehe)
