...inte jag själv men...
...när jag anlände till uppsamlingsplatsen för körningen hör det ju till att man granskar sina bröder och systrar för att bilda sig en uppfattning om leeget.
Där fanns den unge grabben med Gixx600 och farsan med på en BMW (killen klarade lågfartsdelen perfekt - respekt), tjejen som från och med nu ville slippa bönpallen, en man som var så nervös att han inte kunde sitta ned, clownen - ja Ni vet hur det kan se ut i en sådan grupp
Men en kille iklädd ett snyggt Daniese och ö h t en racig outfit höll sig på sin egen kant långt ned i rummet. När uppkörningsmannen efter inledningsanförandet kollade var och ens papper var han solskenet själv, när däremot raceputten smög sig fram återvände den gångna vinterns isande vindar på en nanosekund, och handlingarna granskades under iskall blick. Jag fick uppfattningen att dessa två inte var helt obekanta för varandra...
Killen höll sig för sig själv och visade tecken på gradvis stegrande nervositet intill randen av en annalkande grav depression. Då någon av de övriga åkte ut på lågfarten gick jag fram för att småprata med killen och lyssna efter vad som egentligen pågick.
Det visade sig att han var på sin 3:dje eller 4:e uppkörning, och var helt övertygad om att han aldrig skulle kunna köra lagligt! Jag hade sett honom köra prickfritt och kom med några uppmuntrande tillrop.
Jag kommenterade graden av nervositet för en av körskollärarna på plats och fick ett hissat ögonbryn och en intensiv blick till svar. Det kröp då fram att man vid det första tillfället väntat på killen utanför lokalen (som ligger i ett industriområde utanför tätorten). I fjärran hörde man då ljudet av en tjutande radfyra under fullgasväxling som närmade sig med imponerande hastighet. Fram bakom krönet kommer en R1, föraren gör en imponerande racig 90-gradare in på fastigheten och stannar ekipaget utanför grindarna. Efter att ha slitit av sig hjälmen och till ackompanjemang av pysandet och knäppandet från en hårdkörd maskin lunkar föraren fram och anmäler sig för uppkörning!
Berättelsen förtäljer endast att uppkörningsmannens språkbruk inte syntes tillhöra VV:s normala vokabulär, och att tillkallandet av polis inte låg långt borta. Killen förbjöds att ta sig därifrån, utan hojen transporterades därifrån på inringt släpvagn.
Därefter hade uppkörningarna avlöpt under olika grader av vedermödor, men så långt som till avslutande trafikkörning hade grabben inte tagit sig.
Hur det gick? Jo, killen körde upp precis före mig som näst sista man så jag betraktade på behörigt avstånd när han mottog sin dom. Efter ett samtal på några minuter fick han till slut sitt KK! Den glädje som återspeglades i hans anletsdrag kommer jag sent att glömma...
Sensmoral: ja, inte vet jag (den som väntar... neeh, som man bäddar... nja) - kanske bara att vilka dumheter Ni än tycker att Ni hittat på så är sannolikheten rätt hög för att uppkörningsmannen varit med om något värre tidigare i sin karriär
Lycka till!