det var faktiskt dig jag tänkte på när jag sa det!
jo, jag gjorde det nyss
som jag sa i mitt svar till dee cati, jag vetefan hur man ska beskriva det... whiskysmak?
tycker bara att det bränner och smakar konstigt sötbeskt... vet inte, men jag har aldrig kommit att tycka om smaken hur mycket jag öän provat. och jag har som sagt provat flera olika sorter vid flera olika tillfällen (senast för typ en vecka sen), men genomgående för alla sorter och tillfällen jag varit med om är den där mysko jävla smaken...
missförstå mig rätt, jag är alltid öppen för nya saker och provar allt för att iallafall se vad jag tycker om det. men whisky har jag provat så mycket och på så många olika sätt (med vatten, utan vatten, med is, utan is, med kylkuber, rumstempererat, kylt...) att jag börjar tro att det är hopplöst... för tro det eller ej, jag vill kunna tycka om eländet
när alla andra pratar om det låter det alldeles fullkomligt juvligt underbart, men sen provar man själv och upplever samma sak som alltid annars... gör jag fel måntro?
jag skulle vilja säga att med tanke på att jag upplever samma elände varje gång men ändå fortsätter prova just för att nån gång så kanske, bara kanske, blir jag överraskad så har jag väl ändå blivit av med barnastämpeln rent mentalt iallafall?
sen kanske mina smaklökar är för barnsliga för att tycka om eldslisket men isåfall är det ju inte mitt fel
men lär mig gärna hur man ska tycka om det, jag vill också uppleva det där underbara med "livets vatten"!
tackar