Birma - Tack så mycket
Hade en grymt bra födelsedag med en oväntat bra present från Henne. Det är en dekal föreställande min kurre3-logga som finns att se på visningsbild i min profil! Det blir att applicera snart så ska jag lägga upp bilder på aset sen! =)
Till er andra, som vanligt: Vilka grymt värmande inlägg!
....
Kan passa på att berätta om i förrgår lite kort. Man ringde mig från IVA på US i lkpg och frågade om jag inte ville komma och hälsa på med tanke på min hyffsat långa vistelse där och eftersom rummet jag låg i nu var tomt.
Jag åkte bums och klev in i rummet för att få bekräftat att det inte längre brann i väggarna och att döingarna var borta från golvet. Tog lite bilder och fick pilla på maskinerna som gjorde ett bra jobb när jag var där. Allt ljud från respiratorn, brus och varningspip var otäckt bekant. Hade även turen att få träffa ett par sköterskor och systrar jag kände igen och som jag äntligen kunde få be om ursäkt för att ha pekat finger åt dem och bokstaverat; pucko och allehanda harranger med hjälp av bokstavsbrickan =)
En rolig händelse som de mindes var när jag vaknat upp någorlunda och låg i respirator. En narkosläkare tillsammans med en maskin de använde på lungorna skulle fotograferas. En fotograf, en läkare och nån mer steg således in på mitt rum. Läkaren hade frågat mig ifall det var ok att de fotade maskinen, mitt ansikte skulle inte synas på bilden. Då hade jag vänt upp handen och gnuggat tummen mot fingrarna för att vilja ha en slant för besväret=) Männen från företaget trodde väl inte sina ögon..
Narkosläkaren: Ja just det, Oskar behöver pengar till en ny motorcykel.
Sen hade jag ännu mera tur.
Förbi i korridoren kommer ett annat bekant ansikte fram och hälsar. Det är Patrik som var den läkare som mötte upp ambulansen i läkarbil och som under det första dygnet varit ansvarig för förloppet med beslut hit och dit.
Fick nästan tre timmar med Patrik att fråga och berätta. Han visade röntgenbilder på mig från arkivet, helt otroliga 3d-rekonstruktioner ur CT-röntgen där man kunde rotera ben för ben och se exakt var det var skadat.
När jag skulle gå frågade han om jag inte hade lust att hänga med och kolla på hans motorcykel. Vi sågs vid norra entrén i spöregn och så tog han med mig till parkeringen och visade stolt upp sin daytona. Bestämde att vi fick gott ta en tur ihop nästa sommar!
Hoppas att rehabiliteringen fortsätter att gå framåt.
