Skam den som ger sig
Efter att ha provat att få till pitotröret ver 1.1 fyra gånger brann det nästan i huvet. Tanken var att gå ut i innerradien på luft-in-röret i plenum. Av monteringstekniska skäl var baksida-ytterradie bara att glömma. Det vill säga, pitotröret skulle bli avhyvlat mot ramen i samma stund som man tänker "montera plenum"
Jag vet inte hur ni andra bär er åt, men det var tamejfan en omöjlighet att svetsa fast ett litet fjuttrör med 1mm gods i ett större rör med 3mm gods. Iden från början var att göra så och ha utvändig gänga på pitotröret och en luftkoppling för 6mm slang.
Det gick ju inte alls utan att elda upp fjuttröret
Tänk om tänk rätt gick meddelandet till konstruktionsavdelningen från den hårt prövade svetsaren, tänk att dom kan ju fan inte göra nånting rätt. Ingen av dom kan ju ha hållit i en svets, jävla skrivbordstekniker
En liten hylsa i lite tjockare gods tillverkades i vilken änden på ett nytt pitotrör nästades fast. Sedan kunde hylsan svetsas i plenumröret gängas invändigt för en luftkoppling och alla levde lyckliga och glada. Men snyggt njaaaaäääääeeee
Gick med glatt humör, stärkt av framgångarna av nyss nämnda rörmokeri på hålen i kamdreven
Efter två sekunder med luftfilen var det bara att kasta ett sandvikfilhuvud i sophinken
inget går nåt vidare nuförtiden.... Fram med snik-kopie-dremeln från han i sjön, och ett likaledes diamantstift. Som smör i solsken, eller kanske träsmörkniv efter en stund i frysen, med det gick jämförelsevis finfint iallafall
När en mm på sista
hålet återstår bestämmer sig diamantstiftet att nu är det slut och börjar mest likna en dålig kulspetspenna.
Då åkte jag hem
inga bilder för jag blev lite trött och jag svetsar så skabbigt nuförtiden, men om självförtroendet stiger och jag kan ta att bli offentligt häcklad kanske det blir fotografering
Nu ska jag ut och tuffa mig på R1:an
