Jag som trodda att bara jag hade sjukdomen att samla på gamla R6
r
Sjukt fina
mot mina som är välanvända på bana och ska innehålla så många delar som möjligt märkta med Yec
Okej, R6-samlandet är en sjukdom alltså, även om du och jag har lite olika infallsvinkel? Mjo, hade väl det på känn...
Hursomhelst, mitt fall tändes idén att hitta en idiotfräsch R6 av varje generation på allvar efter att jag hittat den första för ett år sen (
http://www.sporthoj.com/forum/showt...-med-sina-ex&p=5683241&viewfull=1#post5683241), nyskick och helt orginal. Under vintern har jag suttit med lupp framför Blocket i hopp om att hitta en lika fin.
Och plötsligt hände det,
en -02 med bara 900mil dök upp på skärmen. Jag bad om bilder på "problemområdena", och det var inte mycket att tjafsa om. Bara att rensa bort miniblinkerserna och försöka hitta en beggad ljuddämpare i nyskick. Den gamla hade en djup repa utmed halva dämparen, i övrigt jättefin. Just det, att skruva tillbaks orginal regplåthållare var den sista detaljen att göra innan -02:an var återställd till sitt ursprungsskick.
Nu vet ju minsta småbarn att -00 och -02 inte är någon skillnad på, förutom bakdelen. Således borde inte -02:an kvalat in i ”en-R6-av-varje-generation-samlingen”, men jag kunde bara inte låta en så fin R6:a slippa undan.
Nästa R6 i raden skulle bli en ur 03-05-generationen, och där är det egentligen bara -05:an som duger. Varför då? Jo, enbart p.g.a. USD-gaffeln. Har visserligen hört av SS 600-tävlande kompisar att den inte var ett dugg bättre än den vanliga gaffeln, men den
ser åtminstone dyrare ut, tycker jag.
Tyvärr så har det inte drällt av -05
r i rätt skick, så när en R6-annons som utlovade ”kanonskick” dök upp, högg jag som en kobra! Rabblade mina vanliga frågor om svensksåld, antal ägare, servicebok, köpekvitton, alla nycklar och säljaren kunde svara positivt på alla. Nästan.
Det visade sig, när bilderna kom, att cykeln hade kraschpuckar där den högra var sån som kräver ett stort borrhål genom kåpan. Att man vill försöka rädda kåporna vid en enklare vurpa är väl okej, är det då inte lite märkligt att man borrar sönder dem redan innan man kraschat för att puckarna ska dit? Nåja, efter att ha tjatat ned priset motsvarande vad kåpdelen kostade, blev det affär.
Här stod jag nu som ägare till tre av Yamahas vassaste vapen i strikt orginalskick, härligt! Det som fattades nu var, trots att ingen av dem var skitig, en riktig omgång med tvätt, polish och vax. Ringde upp min mest pedantiske kompis, och han lovade ta hand om det hela. Åkte och handlade lampolja, avfettning, shampo, polish, vax, svampar, polerduk och såna där wipes, mycket praktiska.
Efter 4½ dags gnidande på mina totalt fem hojar var Mattias nöjd, och jag alldeles salig!
Till slut var det bara för Owe att fästa dem på bild:
Ni förstår vilken färg som gäller? Exakt, röd-vitt rockar hårt!
Jag tar gärna emot förslag på hur jag ska förvara/konservera dem bäst. De kommer att bli stående rätt länge, gissar jag. Är det bäst att torrlägga dem helt på bensin och spreja 5-56 på all metall? Eller ska jag slå i Aspen-soppa så det går att starta dem ibland och kanske besiktiga dem?