Kul CFr. Det märks att du tänkt ett par varv iaf.
Jag kan tycka att teorierna från den österrikiska skolan (som jag förstått dem) blir rätt snäva och förenklade när det gäller (i likhet med bl.a. Ayn Rands tankegångar) synen på individen som rationell och de axiomatiska antagandena kring bl.a. att det optimala utfallet uppnås enbart genom att fria individer agerar med utgångspunkt i sitt eget intresse. Det stämmer inte riktigt med hur nutida forskning ser på hur människor och komplexa adaptiva system fungerar.
Ja alltså, rationell och rationell, det spelar väl egentligen ingen roll tänker jag. Iaf inte om vi accepterar det att alla våra handlingar görs med syfte av att öka vår tillfredsställelse, vi använder medel för att nå våra mål. Så i den mån det utifrån kan te sig dumt av dig att agera på ett visst sätt så gör du det om - och endast om - det ger dig ökad tillfredsställelse. Köper vi det så skulle jag säga att alla handlingar de facto är rationella när de sker.
Och dessutom, iom att värde är subjektivt så är det ingen på hela planeten som kan säga att du agerade orationellt/att du skulle agerat på ett annat sätt. Ingen vet exakt din moral, dina värderingar och vad du känner vid en viss tidpunkt.
Och så det med värde då. Från boken du just läst:
...varje gång per-son A och B genomför en frivillig transaktion måste de båda för-vänta sig att vinna på det. De måste ha omvända värderingar för de varor och tjänster som erbjuds så att A värderar vad han får från B mer än vad han värderar det han ger, och B måste värdera samma saker tvärtom.
Det "optimala" utfallet ges därmed av frivilligt utbyte. Mitt intresse är just mitt intresse och mitt intresse kan i vissa fall vara att hjälpa andra(med deras intressen). Komplexa system eller ej.
Utan tvång så blir det optimalt.
Själv är jag (som jag var inne på i tidigare inlägg) mer intresserad av hur man kan förstå ekonomi och andra samhällsfrågor mer ur ett komplexitetsperspektiv och göra det möjligt att tillämpa naturvetenskapliga angreppssätt för att förstå möjliga sätt att agera i en komplex miljö. Inte bara individuellt, utan också att man i olika former av gemenskaper som finns i ett samhälle kan resonera kring vad som är en mer önskvärd riktning att röra sig mot i en viss kontext och givet de möjligheter som står till buds. Dvs mer mot att förstå nuläget som det är och mindre av ideologiskt färgade och av människan påhittade "naturlagar" för sådant som inte är naturlagar.
Frågan om individens frihet ser jag inte som varken en naturlag eller moralfilosofiskt axiom utan mer som en "enabling constraint" ett mänskligt påhitt som de flesta sätter ett mycket stort (kanske det största) värde i, därför att det evolutionärt har skapat förutsättningar för välstånd och välfungerande samhällen över tid.
Ett försök att resonera kring räntans utveckling genom att kombinera ovanstående tankegångar med fysikens constructor theory jag tog upp i tidigare inlägg liksom med von Mises tankar om incitament (som jag tolkat dem) skulle kunna vara ungefär så här:
I ett ekonomiskt system som ränte- och bostadsmarknaden finns det närmast oändligt antal olika utfall som kan uppnås genom interaktionerna mellan marknadens aktörer. Dessa interaktioner påverkas av bl.a. incitament, ibland i direkta orsak-verkanssamband (tänk biljardbollar som studsar mot varandra på ett förutsägbart sätt), men oftast i ett mycket komplext samspel som bl.a. ger upphov till nya egenskaper i systemet som inte fanns där innan (s.k. emergens), men där det idag är mycket svårt att förutse fullt ut hur sådana egenskaper uppstår, liksom vilka negativa oförutsedda konsekvenser som också kan uppstå. Utfallet beror alltså inte bara på aktörens agerande och dess intention utan i hög grad också på sammanhanget.
Om vi med hjälp av bl.a. Constructor Theory skulle kunna säga vilka utfall som är möjliga/omöjliga respektive hur det går att sänka energiåtgången som krävs för att påverka systemet till att generera ett mer gynnsamt utfall skulle vi kanske bättre kunna dels förutse utvecklingen framåt, dels bättre förstå hur man kan skapa rätt incitament liksom hur man som aktör kan agera på marknaden.
Jag köper hela intresset osv för detta fram till sista meningen. Vem skulle kunna skapa rätt incitament? Och hur då?
Tänker man sig att det mer skulle kunna handla om att ge förslag på agerande?
Värde är ju inte kvantifierbart. Både du och jag kanske köper bananer istf äpplen. Men ingen kan säga hur mycket du eller jag värderar bananer eller äpplen eller om du värderar bananer högre/lägre än mig respektive äpplen högre/lägre än mig.
Inte ens du kan säga hur mycket du värderar olika frukter, du kan bara rangordna frukter i en viss ordning. Jag kan göra detsamma men det är inget som säger att frukt nummer ett på din lista är mer eller mindre värd än frukt nummer ett på min lista.
Och hur stor roll för mitt beslut att köpa bananer ist äpplen beror min frukostmacka med leverpastej på tex? Det är ju oändligt många variabler som påverkar 8 miljarder människor hela tiden och varje sekund som går förändras dessa variabler.
Det vi kan säga är att både du och jag, just då det skedde, värderade bananer över äpplen. Inte mer än så.
Och jag köpte bananerna till farmor som hon bett om, snäll som jag är. Själv tycker jag om äpplen mer än bananer men just vid detta tillfälle var frukten inte till mig själv.
Så. Hur i helsefyr ska man samla in sån data empiriskt och få nånting vettigt utav det? Intressant och sådär och jag är ju ingen stor tänkare så jag är väl bara negativ men nog fan känns det som en rejäl uppförsbacke att få det till något bra.
Vad är det som gör böckerna du refererade till extra läsvärda i relation till det här ämnet, anser du
@zoda ?
Det var några ord som triggade och så poppade de upp i huvudet när jag lyssnade på artikeln. Minns inte vilka ord men något är jag mlm säker upprepades några gånger.
