Frågan är inte så enkel som sagt. Det är mycket som man måste beakta. Ofta pratar folk om skatteskäl när de lämnar landet. Många inser långt senare att det är ett högt pris att betala många gånger. Man lämnar familj bakom sig. En många gånger trygg social tillvaro. Som utlandssvensk är man en invandrare i ett annat land. Man kommer aldrig att riktigt fullt bli en del av samhället. Jag har en rad vänner vars föräldrar utvandrat. De känner sig ofta rotlösa. Har två identiteter. En fot i varje kultur. På gott och ont. De har fått språk gratis. Jag kan inte direkt säga att jag avundas dem alla gånger.
Många av de problem och förändringar vi talar om i Sverige. De existera även i flertalet andra länder. Skillnaden är att Sverige har varit en skyddad verkstad tidigare i ännu större utsträckning. Så är det inte längre och folk har svårt att acceptera förändringarna i samhället. Men det är som sagt ett större problem än bara ett inrikesproblem. Samhällsdebatten i Europa är ett resultat av det.
Den ekonomiska krisen har satt sina spår. Vad som oroar mig är att vi har politiker från båda blocken som inte verkar se allvaret. Man är broilers som tänker 4 år i taget. Gör populistiska uttalanden och löften som saknar verklighetsförankring. Resulterar i svikna vallöften och en cynisk skara väljare som undrar varför man i huvudtaget ska rösta. Det är en farlig utveckling för demokratin. Alternativ saknas uppenbarligen.
Var är alla människor med integritet inom politiken. Folk som kan ta obekväma beslut och se sanningen i vitögat. Jag tror att väljarna är tillräckligt intelligenta att inse när någon kommer med sunda och nödvändiga beslut. Det är inte nödvändigtvis så att väljarna skulle vända en rakryggad politiker ryggen bara för att han tar ett obekvämt beslut. Tvärt om tror jag att en sådan politiker skulle få väljarns respekt.
Först, tack för diskussionen - detta är något som ligger nära hjärtat. En av anledningarna till att jag skaffade amerikanskt medborgarskap var för mina framtida barns skull. Kanske får tänka om det.
Och visst är den en personlig kostnad när man emigrerar. Blir ofta tillfrågad hur jag ligger i lön, oftast med en bitter skuldläggande tyngd i tonen, men aldrig är det någon som är intresserad av de uppoffringar man fått göra på vägen. Tror de flesta skulle behålla familj och vänner om valet stod mellan det och högre lön.
När det gäller skatten så är det egentligen inte summan i sig (även om den är absurd!) som retar mig, utan hur skattemedlen förvaltas av staten. Det är inget annat än ett slag i ansiktet när 75% av varje intjänad hundring går i skatt (inkomst+moms) och dessa kronor används så fruktansvärt oansvarigt utan någon som helst skam.
Håller med angående populistiska politiker. En del av problemet är nog att politiker också har ett liv med personliga antaganden såsom villalån, bortskämda ungar och shoppande partners, vilket kräver en stadig inkomst. Då sätter de det personliga behovet först, vilket resulterar i en driv att behålla ämbetet till varje pris. Ta Reinfeldt som exempel; han sa upp sig utan planer för framtiden, vilket tydligt meddelar att han inte bekymrar sig över framtida försörjning. In den positionen borde han rätat på ryggen och stått upp för det han verkligen tror på, oavsett vad det är, och tagit beslut i den riktningen. Otroligt oansvarigt.
En sista kommentar angående livet som utlandssvensk. Visst är man en invandrare i ett annat land, men de länder jag invandrat till har haft en starkare politik gällande immigration och på så sätt utvecklat ett samhällsklimat där invandrare ses som positivt både på arbetsmarknaden och mer generellt. Japan är det landet där jag som vit man känt av direkt rasism, men när man förstår var det kommer ifrån (oftast en rädsla för det okända och för kommunikationsproblem), så kan man komma runt det. Dock har jag ansträngt mig för att följa de lokala sederna för att undvika onödig friktion, och när man som invandrare i Japan väl lärt sig språket blir man genast väl bemött.
Men, men, solen skiner, 24 grader ute och morgonens Zoega skånerost intagen. Dags att ta en av de där mer och mer sällsynta turerna på hojen.
Jag tror inte det blir så, politikerna kommer nog på andra tankar långt före någon stad blivit som Detroit. Iofs kanske det finns någon stad i Sverige där utvecklingen går förbi point of no return. 
