Även om man ny tycker att en racehoj är en leksak så kan man ju inte förneka att en custumhoj total saknar körglädje, den e slö, tung, har pissigt chassie, dåliga bromsar listan kan göras hur lång som helst. Det är kanske svårt att förstå för en gubbe som aldrig skulle drömma om att köra för fort vad körglädje egentilgen är. Han tycker nog att körglädje är bra komfort och mycket hur mycket krom han kan visa upp på fiket? Jag anser att folk som kommer med argument i stil med -vad ska man med 150 kusar till när man ändå bara får köra 110? inte fattat vad det handlar om utan lever i en annan värld där nollvissionen och fisåkningen härskar.
Nä, men vad är ballast? Komma på en splittny retta med allt lull-lull och piska slingriga vägar...
Eller på en gammal traja som visserligen har låsningsfria trumbromsar original
rolleyes
, sprutar olja som en fontän, har flera mm fjädringsväg och behöver en ventiljustering efter varannan kurva
Varför ens jämföra sporthoj och "custom" (hur man definierar custom skulle man också kunna bråka om i evigheter, men skit i det)?
Det är två olika världar. Man köper inte en krompråm för att piska järnet på slingriga vägar och heller inte en plastraket med massor av mos under sadeln för att glida runt en varm sommardag (hoppas jag åtminstone). Varför inte jämföra sporthoj vs crolle, elller sporthoj vs SM?
Det är helt enkelt en smaksak, själv tycker jag lika bra om båda sorter. Att glida runt på en customhoj i 50-110 en vacker sommardag och känna lukter, hinna se landskapet och bara slappna av och njuta är... underbart. Att piska krokiga småvägar i relativt höga hastigheter har sin tjusning det också. Men det är mer adrenalin och "lek-glädje" (missförstå mig rätt) i det.