Jag håller med det mesta här i tråden, och då vill jag tillägga att det faktiskt finns tillverkare som vänder sig till oss som fortfarande uppskattar estetik i motorcykeln.
Min första rekommendation är i detta fall hojar från Indien. Alltså inte märket Indian utan t ex Royal Enfield som senaste åren fokuserat på att tillverka hojar i klassisk stil, från 50-talet och uppåt.
Själv har jag ägt en svart 2021 Classic 350, och i år uppgraderat till en Shotgun 650. Dom har fina glidare i klassisk harley-stil så väl som racingikoner från 70 och 80 talen med sin Interceptor och senaste Bear 650. Googla bilder och njut, ni kommer må mycket bättre efteråt
Jag har också problem med den moderna vassa och taggiga formlösheten på många nya hojar, även motocross och enduro har ändrats i form sen 80-talet men dessa är primärt funktionella 'redskap' så där förstår jag nästan att utvecklingen behöver mer spelrum.
Något vi behöver förstå är att motorcykeln, liksom andra fordon, är under ständig utveckling. Som med vanliga gener går det åt olika håll, det som håller stannar kvar, det som inavlas faller bort med möjligtvis en mindre nostalgisk kvarleva, entusiaster som av någon anledning fastnat för perversiteter och halvmessyrer som dom envist moddat till sin drömhoj. Men där snackar vi snarare om en konstform.
Själv är jag mest entusiastisk över sparsamt moddade klassiker, tidiga offroad och 'road warrior' stil, inte allför tunga bobbers och inte för extrema choppers. Inget speciellt märke då samtliga har liknande stilar att bjuda på. Jag vill också har fler hojar, som rätt skor för rätt uppdrag vill jag ha rätt hoj för ändamålet.
Ska det vara "äventyrshoj" så lutar jag mer åt Kawasaki KLR än åt moderna t ex KTM 890R, Yamaha T7, eller Africa Twin med sin alternativa skoterkontroll. T7an känner jag dock viss dragning till hur som helst, speciellt den ljusblåa "rally" härom året
Jag gillar inte att utvecklingen drar ifrån mig och min smak. Jag är 53 år idag men jag tänker inte på att JAG är gammal, utan jag skyller på världen och att den bara bli konstigare varje år! Vad är det för energi-drickande ungjävlar som sitter bakom ritborden idag??
Men det finns nya hojar för mig. Jag ser dom på internet, eller när jag går in i butiken. Jag behöver inte leta begagnat på Blocket efter nån gammal japsare att restaurera. Det finns nya hojar jag gärna fotograferas med utan att skämmas. Dom är inte många men dom finns, och jag kan köpa en, .. eller två, kanske tre.
Dom taggiga formlösa ihoppressade dunderbitarna av magnesium och plast är bara experiment, en slags jazz som spelas i bakgrunden. Dom kommer och går, skönheten består.
