Enduro/Mx komma igång/nybörjarfrågor

[Abrakadabra]

Nej, det blir för ambitiöst. Bara häll upp lite i en glasburk när du byter, så kan du kolla hur oljan degraderats. Du vill ha med sump och eventuella tyngre partiklar som samlas nertill.

Det löser man nog med en kortare uppvärmning så har all olja snurrat runt där inne.
Tror jag ska beställa en liten oljespruta som jag kan suga upp oljan med så kanske jag inte behöver byta så ofta. Lätt att hälla tillbaka den också..

En annan fördel med att byta ofta (eller iaf kolla oljan) är att man kan få en indikation på om den har blandats med vatten. Man vill helst inte köra 30h med den då...

 

[Abrakadabra]

För min del har det lägat på nivå 6 efter 15 timmar med 4-takt hojarna..
2-takt har ju bara växelådsolja å den byts mer sällan.. Rekomedation är 40 timmar..

Tidigare bytte jag alltid oljan på mina bilar vid 1K mil. Hade aldrig ett problem med någon motor (SAAB såklart ) och då har jag haft flera bilar (99, 900 och 9000) som gått upp emot 40K mil och längre..

 

[Abrakadabra]

Hittade en relativt bra film om stående körning som jag vill dela med mig av. Det svåra är att få till det här med grepptrycket när man kör. Det är inte så jobbigt för armarna vid inbromsningar men när man drar på igen så gäller det att hålla i sig på rätt sätt för att inte få pump. Mycket verkar handla om att förflytta vikten så att man alltid har allt i benen eller ner i fötterna.

Så vid inbromsning kanske man kan tänka som en armhävning när man går ner och vid acceleration så blir det marklyft?
Eller ska man alltid trycka ifrån med fötterna (även när man bromsar)?

 

[Two stroke man]

Hittade en relativt bra film om stående körning som jag vill dela med mig av. Det svåra är att få till det här med grepptrycket när man kör. Det är inte så jobbigt för armarna vid inbromsningar men när man drar på igen så gäller det att hålla i sig på rätt sätt för att inte få pump. Mycket verkar handla om att förflytta vikten så att man alltid har allt i benen eller ner i fötterna.

Så vid inbromsning kanske man kan tänka som en armhävning när man går ner och vid acceleration så blir det marklyft?
Eller ska man alltid trycka ifrån med fötterna (även när man bromsar)?

Det är för att få rätt känsla för de frågorna som du bör träna att köra med bara en hand på styret. Då tvingas du inta rätt position med kroppen framåt över styret vid acceleration och tvärtom bakåt vid inbromsning.

Jag har en liten anekdot från när jag går ut ur en tajt kurva på tvåans växel, lägger i trean för att accelererar uppför ett hopp.
Men jag lyckas hitta ett friläge mellan tvåan och trean med följden att jag nästan faller framåt över styret. Alltså inte pga inbromsning utan pga den uteblivna accelerationen och min kropps tyngdpunkt som är förberedd på accelerationen som sedan inte kommer.

Man ska alltså köra hojen med benen så mycket som möjligt och desto mer rätt du gör med benen och nedre delen av kroppen desto mer kan du slappna av i armarna och det där med armpump blir nåt som du inte förstår när andra pratar om det.

 

[Abrakadabra]

Det är för att få rätt känsla för de frågorna som du bör träna att köra med bara en hand på styret. Då tvingas du inta rätt position med kroppen framåt över styret vid acceleration och tvärtom bakåt vid inbromsning.

Jag har en liten anekdot från när jag går ut ur en tajt kurva på tvåans växel, lägger i trean för att accelererar uppför ett hopp.
Men jag lyckas hitta ett friläge mellan tvåan och trean med följden att jag nästan faller framåt över styret. Alltså inte pga inbromsning utan pga den uteblivna accelerationen och min kropps tyngdpunkt som är förberedd på accelerationen som sedan inte kommer.

Ja, det är samma sak som jag själv upplevt vid mina stående växlingar. Vad är lösningen?

När jag gör mer kontrollerade och hårda inbromsningar så är jag lite mer förberedd och får inte så mycket vikt i händerna men det är inte så lätt att knipa åt hårt nog att man inte faller framåt. Blir det en panik-inbromsning så faller jag framåt direkt.

Jag tycker det är svårt, och framför allt så stör det min körning när jag behöver fokusera mer på kroppsposition iosf spårval och "blicken långt fram".

 

[Two stroke man]

Ja, det är samma sak som jag själv upplevt vid mina stående växlingar. Vad är lösningen?

När jag gör mer kontrollerade och hårda inbromsningar så är jag lite mer förberedd och får inte så mycket vikt i händerna men det är inte så lätt att knipa åt hårt nog att man inte faller framåt. Blir det en panik-inbromsning så faller jag framåt direkt.

Jag tycker det är svårt, och framför allt så stör det min körning när jag behöver fokusera mer på kroppsposition iosf spårval och "blicken långt fram".

Lösningen? Lösningen är väl att inte missa några växlingar och se till att hojen gör vad kroppen är förberedd på.

På bana är ju inbromsningarna i princip alltid förberedda långt i förväg och den där gången inbromsningen blir mer i panik då får man ju helt enkelt se till att ha ganska raka armar och låta armarna jobba lite den gången.

Det är ju inte undantagen som tröttar ut armarna utan den stora mängden.

Det är bara att träna vidare så blir det så småningom naturligt.

 

[ething]

Det där med att hålla cykeln. Många tror att sitta ner betyder vikten i "rumpan". Även när du sitter ner skall i princip all vikt vara på fötterna för att hålla emot vid acceleration eller broms. Det är jobbigt att köra rätt...

 

[Abrakadabra]

Det där med att hålla cykeln. Många tror att sitta ner betyder vikten i "rumpan". Även när du sitter ner skall i princip all vikt vara på fötterna för att hålla emot vid acceleration eller broms. Det är jobbigt att köra rätt...

Ja, lite som när jag tog mc kortet för många år sedan. Då fick jag tipset att knipa med knäna mot tanken vid inbromsningar och luta mig framåt vid acceleration. Jag tycker det är svårare stående.

Ja, det är jobbigt att göra rätt. Och svårt att lära om sig från det man tidigare trodde varit bra.

 

[Niklasinorr]

Ja, lite som när jag tog mc kortet för många år sedan. Då fick jag tipset att knipa med knäna mot tanken vid inbromsningar och luta mig framåt vid acceleration. Jag tycker det är svårare stående.

Ja, det är jobbigt att göra rätt. Och svårt att lära om sig från det man tidigare trodde var rätt.

Mmm, jag har sett måååånga nybörjare på grus- och endurokurserna som envisas med att knipa mot tanken, även när de står. Det är ju bara att se på previewbilden från ovan att knäna ska knipa mot sadeln och inte tanken när man står upp.
När du blir van att stå så behöver du inte knipa heller, du löser det mesta med balansen på kroppen, ja ända fram till att man missar växeln...
Å andra sidan så är ju kvittot på att du står rätt just att du faller när du missar växeln och den balansfördelning du hade inbyggt i ryggmärgen uteblir...

 

[ething]

Mmm, jag har sett måååånga nybörjare på grus- och endurokurserna som envisas med att knipa mot tanken, även när de står. Det är ju bara att se på previewbilden från ovan att knäna ska knipa mot sadeln och inte tanken när man står upp.
När du blir van att stå så behöver du inte knipa heller, du löser det mesta med balansen på kroppen, ja ända fram till att man missar växeln...
Å andra sidan så är ju kvittot på att du står rätt just att du faller när du missar växeln och den balansfördelning du hade inbyggt i ryggmärgen uteblir...

Jag har sagt det tidigare i tråden men det tål att upprepas. Något överdrivet så skall hälen vara under fotpinnen när du står up. Då är det i princip omöjligt att "knipa tanken" och stå fel. På samma sätt skall hälen vara högt när du sitter ner. Istället för att tänka "sitt ner stå upp" så tänk "häl ner eller häl upp" och låt resten av kroppen följa med.

 

[Abrakadabra]

Jag har sagt det tidigare i tråden men det tål att upprepas. Något överdrivet så skall hälen vara under fotpinnen när du står up. Då är det i princip omöjligt att "knipa tanken" och stå fel. På samma sätt skall hälen vara högt när du sitter ner. Istället för att tänka "sitt ner stå upp" så tänk "häl ner eller häl upp" och låt resten av kroppen följa med.

Det är precis det här jag tränar på. Eftersom jag inte har "sockeplast" på mig så har jag fortfarande svårt att känna av vart fotpinnarna är någonstans under foten. Det blir oftast ganska rätt men när det studsar och har sig är det lätt att hamna lite fel. Det här kommer nog mer med tiden.

Men en sak som jag fortfarande inte riktigt har klurat ut är hur man kan knipa så pass hårt att man inte faller fram vid hårdare inbromsningar. Känns som att jag behöver få bak röven ordentligt över bakstänkan om det ska bli någon sorts balans i det här. Det blir typ som att köra i en brant nedförsbacke och känslan blir ju nästan likt som att jag står på baksidan av fotpinnarna. Verkar det vettigt?

När det gäller fotbromsen så jag ännu ingen som helst finmotorik eller känsla. Antingen låser jag bakhjulet helt eller så har jag ingen broms alls. Finns lixom inget där emellan.

Med asfaltshojarna (på asfalt) så används den ofta men hur ofta använder ni frambromsen på t ex crossbanan? Känns som att förhållandet är tvärt om, eller?

 

[ething]

Det är precis det här jag tränar på. Eftersom jag inte har "sockeplast" på mig så har jag fortfarande svårt att känna av vart fotpinnarna är någonstans under foten. Det blir oftast ganska rätt men när det studsar och har sig är det lätt att hamna lite fel. Det här kommer nog mer med tiden.

Men en sak som jag fortfarande inte riktigt har klurat ut är hur man kan knipa så pass hårt att man inte faller fram vid hårdare inbromsningar. Känns som att jag behöver få bak röven ordentligt över bakstänkan om det ska bli någon sorts balans i det här. Det blir typ som att köra i en brant nedförsbacke och känslan blir ju nästan likt som att jag står på baksidan av fotpinnarna. Verkar det vettigt?

När det gäller fotbromsen så jag ännu ingen som helst finmotorik eller känsla. Antingen låser jag bakhjulet helt eller så har jag ingen broms alls. Finns lixom inget där emellan.

Med asfaltshojarna (på asfalt) så används den ofta men hur ofta använder ni frambromsen på t ex crossbanan? Känns som att förhållandet är tvärt om, eller?

Lite förslag
- Du känner rätt enkelt vart du har fotpinnen om du jobbar upp och ner med hälleden och använder den som fjädring. Står du inte rätt märker du snabbt att du får jobba mer i armarna.

-Givetvis får armarna jobba lite, men tittar du på en riktigt snabb åkare som bromsar efter en raksträcka så är de nästan bakom sadeln. Det är både att knipa och att jobba med position. Återigen är enhandsträning ett bra sätt att hitta vart kroppen skall vara. I viss mån stämmer det att fötterna är på baksidan av fotpinnarna när du bromsar hårt. Det är därför bromspedalen inte skall vara för låg utan något ovanför fotpinnen

- Du har fortfarande den mesta bromskraften fram. Ett vanligt fel motionärer gör är att slå av alldeles för tidigt och dessutom gå in i kurvan för långsamt (min stora svaghet). Det är ineffektivt och blir vingligt. Du vill ha lite broms tills dess att du ger gas, det trycker ihop fjädringen och håller cykeln bättre i spåret. Testa att hålla gas lite längre och faktiskt bromsa in i svängen. Det kräver lite mer koordination, men när du väl lärt dig blir bromsstalp och liknande lättare att hantera.

 

[Abrakadabra]

Lite förslag
- Du känner rätt enkelt vart du har fotpinnen om du jobbar upp och ner med hälleden och använder den som fjädring. Står du inte rätt märker du snabbt att du får jobba mer i armarna.

-Givetvis får armarna jobba lite, men tittar du på en riktigt snabb åkare som bromsar efter en raksträcka så är de nästan bakom sadeln. Det är både att knipa och att jobba med position. Återigen är enhandsträning ett bra sätt att hitta vart kroppen skall vara. I viss mån stämmer det att fötterna är på baksidan av fotpinnarna när du bromsar hårt. Det är därför bromspedalen inte skall vara för låg utan något ovanför fotpinnen

- Du har fortfarande den mesta bromskraften fram. Ett vanligt fel motionärer gör är att slå av alldeles för tidigt och dessutom gå in i kurvan för långsamt (min stora svaghet). Det är ineffektivt och blir vingligt. Du vill ha lite broms tills dess att du ger gas, det trycker ihop fjädringen och håller cykeln bättre i spåret. Testa att hålla gas lite längre och faktiskt bromsa in i svängen. Det kräver lite mer koordination, men när du väl lärt dig blir bromsstalp och liknande lättare att hantera.

Jag tror mina tidiga rundor (på grusvägar och de korta teknikträningar) har lärt mig något bra men jag tror det handlar mycket om att våga utmana sig själv för att komma vidare i sin utveckling. Även om stegen är små och kanske upplevs som enkla.

Igår var jag för första gången på väääldigt länge ute och körde på banan. För att jag skulle kunna fokusera på rätt saker (mig) så fick jag möjligheten att köra på en mindre bana som ingen annan körde på. Jag behöver rostas av ordentligt så det här var en väldigt bra lösning. Det var inte juniorbanan, utan en separat slinga som inte var "påkopplad" på den stora enduro-slingan. Alltså en kortare del av banan men som gick att köra i ett varv.

Det var lite nervigt till en början men det gick bra.
Första varven var väldigt vingliga och jag körde i krypfart då det var spårigt. På grusvägarna är det plant och fint men på banan där många andra har kört så finns det inte lika många spårval.

Här kommer vi till mitt första problem.

• Ibland gick det bra och jag tyckte att jag hamnade rätt och kunde gasa mig genom kurvan.
• Ibland kom jag utanför spåret och då blev det genast vingligt eftersom allt lutade ut från kurvan.
• Ibland kom jag in i spåret men på fel sätt/balans och hjulen ville "klättra" på väggarna i spåret...
• ibland lutade jag mig utåt och hojen inåt...
• Ibland lutade jag inåt men då gick det nästan aldrig bra, jag tappade balansen och foten flängde ut. Styra med fötterna/knäna, jo tjena.. Hur fn kör man när det är spårigt??

Öser man bara på och låter gasten styra eller ska man försöka hålla båda hjulen i spåret genom balans?

Annars fanns det några "whoops" på en raka men de gick fint att köra över. De var inte så värst stora men samtidigt såklart inget som finns på grusvägarna. Var ju bara att stå stadigt och försöka knipa med benen så gick det ganska bra.

Sedan fanns det en del kullar/högar på banan och de körde jag ganska enkelt upp för genom att "svampa in" hojen. Inga riktiga hopp men ändå ett hinder på vägen. Några av er skulle nog kalla dem för "högre farthinder" men när jag körde över eller dem eller upp på dem så lät hojen göra vad den ville. Jag försökte att inte sträta emot

Det fanns några smalare spår och passager som jag tillslut bara gasade genom så gick det bra. Körde jag långsamt där så blev det mycket svårare. Här vågade jag inte stå upp men det gick bra att sitta och växla upp när jag var på väg ur dem.

Inget pump alls i armarna trots en körtid på ca. 30-45 min.
Jag försökte stå så mycket som möjligt men i de mest spåriga kurvorna var det svårt. I början slängde jag ut/fram benen men efter ett tag märkte jag att det gick att köra där med fötterna på peggarna. Då kunde jag t.o.m. lägga i nästa växel på vägen ur dem. Iaf i de lättare kurvorna, i de snävaste och spårigaste kurvorna så tappade jag lättare balansen och jag fick kämpa mer.

Svårigheter

• Jag försökte lyfta blicken men det var svårt när det var så spårigt och det var lätt hänt att jag siktade med framhjulet var jag ville köra
• Hålla två fingrar på kopplingen när jag kör i spåriga uppförsbackar. Blev för svagt grepp då. Ett finger var bättre men då blev det istället svårare/jobbigare att frikoppla
• Hitta rätt och köra på ett balanserat sätt genom snäva och spåriga kurvor
• Känna bra fäste och trygghet

Vad gick bra

• Växla upp eller ner var inga större problem, oavsett situation (kändes omöjligt i början med nya skor)
• Jag hittade alltid tillbaka till fot-pinnarna trots stökig terräng (trodde att det skulle vara svårare)
• Tyckte jag stod bra på hojen (känsla)
• Stundtals så hittade jag knipet med knäna om hojen och då kändes vi som en enhet (men jag fick påminna mig ofta och framförallt in med tårna)
• Jag kunde hålla relativt lätt i greppen (stundtals knappt alls faktiskt)
• Jag hade ganska bra koll på reglagen (kan bli bättre på att hålla ett finger på kopplings-handtaget och fortfarande ha ett bra/starkt grepp)

Utmaningar

• Lyfta blicken och låta hojen ta mig dit
• Köra tvärs spår och fortfarande känna kontroll
• Få bra fäste under framhjulet
• Styra mer med kroppen
• Motorbromsa mindre - använda bakbromsen mer
• Stå ännu oftare

När jag väl kom över nerverna, rädslan och oron så gick det över förväntan (på min nivå) och det var riktigt roligt att äntligen få köra på banan.

Jag tippade en gång när jag var trött och skulle göra något nytt. Jag kom in fel i ett spår som gick upp för en stenhäll/berg och jag fick motorstopp. Det var långt ner för foten att ta emot så jag släppte taget. Hahaha..

 

[ething]

Jag tror mina tidiga rundor (på grusvägar och de korta teknikträningar) har lärt mig något bra men jag tror det handlar mycket om att våga utmana sig själv för att komma vidare i sin utveckling. Även om stegen är små och kanske upplevs som enkla.

Igår var jag för första gången på väääldigt länge ute och körde på banan. För att jag skulle kunna fokusera på rätt saker (mig) så fick jag möjligheten att köra på en mindre bana som ingen annan körde på. Jag behöver rostas av ordentligt så det här var en väldigt bra lösning. Det var inte juniorbanan, utan en separat slinga som inte var "påkopplad" på den stora enduro-slingan. Alltså en kortare del av banan men som gick att köra i ett varv.

Det var lite nervigt till en början men det gick bra. Första varven var väldigt vingliga och krypfart då det var spårigt. På grusvägar är det plant och fint men på banan där många andra har kört så finns det inte lika många spårval. Här kommer vi till mitt första problem.
Ibland gick det bra och jag tyckte att jag hamnade rätt och kunde gasa mig genom kurvan. Ibland kom jag utanför spåret och då blev det genast vingligt eftersom allt lutade ut från kurvan. Ibland kom jag in i spåret men på fel sätt/balans och hjulen ville "klättra" på väggarna i spåret... ibland lutade jag mig utåt och hojen inåt... Ibland lutade jag inåt men då gick det nästan aldrig bra, jag tappade balansen och foten flängde ut. Styra med fötterna/knäna, jo tjena.. Hur fn kör man när det är spårigt??
Öser man bara på och låter gasten styra eller ska man försöka hålla båda hjulen i spåret genom balans?

Annars fanns det några "whoops" på en raka men de gick fint att köra över. De var inte så värst stora men samtidigt såklart inget som finns på grusvägarna. Var ju bara att stå stadigt och försöka knipa med benen så gick det ganska bra.

Sedan fanns det en del kullar/högar på banan och de körde jag ganska enkelt upp för genom att "svampa in" hojen. Inga riktiga hopp men ändå ett hinder på vägen. Några av er skulle nog kalla dem för "högre farthinder". När jag körde över eller upp på dem så "svampade" jag bara in hojen under mig och lät den göra vad den ville.

Det fanns några smalare spår och passager som jag tillslut bara gasade genom så gick det bra. Körde jag långsamt där så blev det mycket svårare. Här vågade jag inte stå upp men det gick bra att växla upp här också.

Inget pump alls i armarna trots en körtid på ca. 30-45 min.
Jag försökte stå så mycket som möjligt men i de mest spåriga kurvorna var det svårt. I början slängde jag ut/fram benen men efter ett tag märkte jag att det gick att köra där med fötterna på peggarna. Då kunde jag t.o.m. lägga i 2an på vägen ur dem. Iaf i de lättare kurvorna, i de snävaste och spårigaste kurvorna så tappade jag lättare balansen.

Svårigheter

• Jag försökte lyfta blicken men det var svårt när det var så spårigt och det var lätt hänt att jag siktade med framhjulet var jag ville köra
• Hålla två fingrar på kopplingen när jag kör i spåriga uppförsbackar. Ett finger var bättre men då blev det svårare/jobbigare att frikoppla
• Hitta rätt och köra på ett balanserat sätt genom snäva och spåriga kurvor
• Känna bra fäste

Vad gick bra

• Växla upp eller ner var inga större problem, oavsett situation
• Jag hittade alltid tillbaka till fot-pinnarna trots stökig terräng
• Tyckte jag stod bra på hojen
• Stundtals så hittade jag knipet med knäna om hojen och då kändes vi som en enhet
• Jag kunde hålla relativt lätt i greppen
• Jag hade ganska bra koll på reglagen men kan bli bättre på att hålla ett finger på kopplings-handtaget

Utmaningar

• Köra tvärs spår och fortfarande ha kontroll
• Få bra fäste under framhjulet
• Styra mer med kroppen
• Motorbromsa mindre och använda bakbromsen mer

När jag väl kom över nerverna, rädslan och oron så gick det över förväntan (på min nivå).

Jag tippade en gång när jag var trött och skulle göra något nytt. Jag kom in fel i ett spår som gick upp för en stenhäll/berg och jag fick motorstopp. Det var långt ner för foten att ta emot så jag släppte taget. Hahaha..

Det låter som en rolig dag!

Nu är det svårt eftersom jag inte kan se hur du kör. Men utifrån din beskrivning om att cyklen klättrar ur spåret i kurvor så gissar jag att du inte sätter dig enligt "pungkulorna på tanklocket" utan att du hamnar mitt på sadeln, givetvis samma princip även om du står upp. Tittar du ner skall du kunna läsa nummerplåten fram. Då blir cykeln baktung och framhjulet fladdrar och vill gå rakt fram. Nästa fel många gör är att sätter de ut foten så är det som ett ankare som hänger rakt ner... Är foten inte på fotpinnen så skall den vara i höjd med kylarvingen, allt annat är negativt och farligt för dig.

P.s Jag vet ju inte vilken cykel du kör, men 1ans växel i en normal sväng är för lågt, då blir det bara ryckigt. Tvåan och lite hjälp med kopplingen vid behov. På en crossbana går jag (halvdan motionär) sällan under 3an, förutom i hårnålar.

 

[Abrakadabra]

Det låter som en rolig dag!

Nu är det svårt eftersom jag inte kan se hur du kör. Men utifrån din beskrivning om att cyklen klättrar ur spåret i kurvor så gissar jag att du inte sätter dig enligt "pungkulorna på tanklocket" utan att du hamnar mitt på sadeln, givetvis samma princip även om du står upp. Tittar du ner skall du kunna läsa nummerplåten fram. Då blir cykeln baktung och framhjulet fladdrar och vill gå rakt fram. Nästa fel många gör är att sätter de ut foten så är det som ett ankare som hänger rakt ner... Är foten inte på fotpinnen så skall den vara i höjd med kylarvingen, allt annat är negativt och farligt för dig.

P.s Jag vet ju inte vilken cykel du kör, men 1ans växel i en normal sväng är för lågt, då blir det bara ryckigt. Tvåan och lite hjälp med kopplingen vid behov. På en crossbana går jag (halvdan motionär) sällan under 3an, förutom i hårnålar.

Ja, det var det verkligen och vädret var kanon.

När jag tänker efter lite mer så gjorde jag nog det i en del kurvor men inte i alla. Ska försöka bli bättre på det nästa gång och komma ihåg vad jag gjorde.

Det här med att benen och fötterna fladdrar runt är inte helt enkelt att ha koll på. En del gånger är det reflexer och det går ju inte att styra över. Jag försökte att få upp foten högre i någon kurva och det gick väl okej men mitt mål är att inte behöva göra så alls. Det var någon på You-tube som sa att man ska ha dem på peggarna istället.

Jag kör en Yamaha 450 och det går nog för närvarande väldigt sakta... Det är nog anledningen till att jag kör på ettan i de snävaste kurvorna.

 

[ething]

Ja, det var det verkligen och vädret var kanon.

När jag tänker efter lite mer så gjorde jag nog det i en del kurvor men inte i alla. Ska försöka bli bättre på det nästa gång och komma ihåg vad jag gjorde.

Det här med att benen och fötterna fladdrar runt är inte helt enkelt att ha koll på. En del gånger är det reflexer och det går ju inte att styra över. Jag försökte att få upp foten högre i någon kurva och det gick väl okej men mitt mål är att inte behöva göra så alls. Det var någon på You-tube som sa att man ska ha dem på peggarna istället.

Jag kör en Yamaha 450 och det går nog för närvarande väldigt sakta... Det är nog anledningen till att jag kör på ettan i de snävaste kurvorna.

Allt är träning. Just nu är trenden att ha kvar fötterna, för 10 år sedan skulle foten flyttas för ”bättre tyngdpunkt”. Med en 450 bör du verkligen inte ha 1ans växel, det blir bara ryckigt och svårt att kontrollera.

 

[Abrakadabra]

Allt är träning. Just nu är trenden att ha kvar fötterna, för 10 år sedan skulle foten flyttas för ”bättre tyngdpunkt”. Med en 450 bör du verkligen inte ha 1ans växel, det blir bara ryckigt och svårt att kontrollera.

Tack för tipset, jag testar 2an nästa gång.

 

[Duke0]

De här med bröst skydd och såna med armbågsskydd i samma, använder man inte det längre ?

 

[Abrakadabra]

De här med bröst skydd och såna med armbågsskydd i samma, använder man inte det längre ?

Jag kör med det och tycker det är smidigt

 

[ething]

De här med bröst skydd och såna med armbågsskydd i samma, använder man inte det längre ?

En ren smakfråga. Jag tycker de är för varma när de sitter på mesh-tyg, men jag svettas som en gris så fort solen visar sig. Sonen kör med en Leatt-väst och älskar den. Det viktiga är att du trivs i dem.