Hände tidigt i vintras, december tror jag. Här nere i Halmstad är det inte mycket till snö, utan vägen var mest kall o lite frost på. Inte mycket till fäste om man kör framhjulsdrivet, Saab 900t.
Svänger in på Wrangelsleden o får stanna vid rödljus. Sitter i godan ro o filosoferar. En Jaguar XJ av nån typ, stannar brevid. Medelålders gubbe o tant. Pälsklädd tant dessutom, lite så överklassig.
Blir grönt o jag kör på som vanligt, inte mycket gas men jag låter den går lite längre på växlarna. Det går inte iväg så där väldans fort men Jaggan drar på och förbi mig.
Kommer till nästa rödljus och då har Jaggan redan fått stå där ett tag. Nu jävlar tänker jag, lägger i ettan o rullar sakta fram.
Grönt ljus o denna gång låter jag gasen falla ner i golvet. Ettan spinner ju bara bort så snabbt i med tvåan. Låter mig dras bort från den gamla Jaguaren.
I med trean o nästa kugge. Kör om några bilar på bron förbi Örjansvall.
Får stanna vid nästa rödljus o invänta Jaggan. Denna gång är det på lika vilkor. Det blir ord o inga visor. Det är ingen lång raka, knappt 100m upp mot Galgberget.
Grönt igen o ettan vill sig inte hitta fäste i den kalla asfalten. Men för herr Jaguar är det lätttare o han drar mig lite. I med tvåan och låta visa vad svensk turbo kan. Glider med lite svårighet förbi.
I jämnhöjd, på väg förbi, vänder jag mig mot tanten o ger henne ett brett leende. Och hon bara skrattar.
Sen var det bara att slå på bromsarna. Och sakta glida vidare, jaghar ju visat var skåpet skulle stå.
Förgyllde min dag.