blom skrev:
det lär väl vara lika jävla oansvarigt att köra som ett svin eller utan riktiga skydd,eller utan skrajsnöre i bilen om man har barn.. ska man utsätta sig för risker själv då så barnet blir utan föräldrar??????
tänk till 2 gånger isåf
OK! Vi tar det en gång till då!
Vad jag menar är att om en vuxen människa utsätter sig själv för fara (vare sig han/hon är förälder eller ej) är inget jag bryr mig om så pas smycket att jag skulle försöka få en för mig okänd människa att ändra på sig! Han/hon är ju vuxen och måste själv fatta sina beslut utefter de regler/lagar och normer som gäller i Sverige (förutsätter att vi håller oss innanför våra gränser i denna diskussionen).
Dvs. om någon skiter i "fegsnöret" när han/hon kör bil KAN jag inte tycka synd om honom/henne vid en olycka. Men om han/hon inte spännt fast barnet, eller ännu värre håller i barnet framför sig, så blir jag skitförbannad och förljer efter för att be dem (snällt och lugnt) spänna fast deras oskyddade barn (inte sällan blir de skitförbannade och ber mig sköta mig själv men den smällen tar jag för barnet har, i det läget, ingen annan än mig att förlita sin säkerhet på).
Att människan som inte spännt fast sig kanske är förälder är självklart något jag bryr mig om. Men i första hand om barnet/barnen (vilket även deras föräldrar borde göra (de flesta är jätterna och sätter barnet i fokus hela tiden men nu pratar vi ju om dem som INTE klarar av det annars är det väl självklart att man gör vad man kan för att inte göra sitt barn föräldralöst, eller?).
Mitt samhälleliga ansvar kan härmed inte sträcka sig längre än till barnen, mer än så orkar/kan jag inte engagera mig i för mig okännda människor. De får helt enkelt själva se till att ta ansvar för sitt egna vuxna liv och om det inkkluderar ett eller flera barn desto större ansvar.
Om personen i fråga däremot skulle vara en arbetskamrat eller vän till mig (tex. klubbkamrat) då kommer vi i ett helt annat läge. Tro mig!
// Niklas