Miss_Orchidee
Gudomlig sporthojare
Nu har jag vart där uppe igen ock suttit och tänkt och pratat med Limez och bosse....
och jag mår som sagt lite bättre när jag får vara där och tänka. men nu kom det ut en liten dam, någon vän till dem som bodde där...
Och bad att vi skulle respektera dem och inte vara där, det känns förjävligt. just nu vet jag inte om jag ska skita i dom som bor där, och åka dit iallafall, eller om jag ska bita ihop och inte åka dit något mer.
Det känns som jag sviker både Fabbe och Nino om jag inte hälsar på "dem"... men jag förstår samtidigt att det är jobbigt för familjen med.
Men kan det vara lika jobbigt för dem som det är för oss som faktiskt kände dem?
Jag vet inte, jag orkar inte bry mig om den familjen med just nu, men jag vill inte heller åka dit ut och veta att dem inte vill ha mig där.
Samtidigt så känner jag mig jävligt självisk som inte orkar bry mig om dem också, och jag önskar att jag va som Fabbe och kunde trolla fram en lösning så alla blev glada. Men Fabbe är inte här och kan hjälpa mig den här gången, jag vet inte vad jag ska göra?!
Damen som kom ut, sa att allt skulle bli bättre osv, men jag tror henne inte, jag känner bara agg gentemot henne för att hon säger saker som hon inte har någon aning om. Hon vet säkert för hon jobbade med ungdommar osv, men jag tror inte hon förstår... Ingen förstår. Hur kan någon förstå?
Jag önskar att allt va som innan, och att båda två fortfarande va i livet! jag önskar så innerligt att detta aldrig hade hänt, inte bara för att jag mår dåligt, utan för alla som mår dåligt över det. Jag vill inte att folk ska må dåligt...
och jag mår som sagt lite bättre när jag får vara där och tänka. men nu kom det ut en liten dam, någon vän till dem som bodde där...
Och bad att vi skulle respektera dem och inte vara där, det känns förjävligt. just nu vet jag inte om jag ska skita i dom som bor där, och åka dit iallafall, eller om jag ska bita ihop och inte åka dit något mer.
Det känns som jag sviker både Fabbe och Nino om jag inte hälsar på "dem"... men jag förstår samtidigt att det är jobbigt för familjen med.
Men kan det vara lika jobbigt för dem som det är för oss som faktiskt kände dem?
Jag vet inte, jag orkar inte bry mig om den familjen med just nu, men jag vill inte heller åka dit ut och veta att dem inte vill ha mig där.
Samtidigt så känner jag mig jävligt självisk som inte orkar bry mig om dem också, och jag önskar att jag va som Fabbe och kunde trolla fram en lösning så alla blev glada. Men Fabbe är inte här och kan hjälpa mig den här gången, jag vet inte vad jag ska göra?!
Damen som kom ut, sa att allt skulle bli bättre osv, men jag tror henne inte, jag känner bara agg gentemot henne för att hon säger saker som hon inte har någon aning om. Hon vet säkert för hon jobbade med ungdommar osv, men jag tror inte hon förstår... Ingen förstår. Hur kan någon förstå?
Jag önskar att allt va som innan, och att båda två fortfarande va i livet! jag önskar så innerligt att detta aldrig hade hänt, inte bara för att jag mår dåligt, utan för alla som mår dåligt över det. Jag vill inte att folk ska må dåligt...