Foto: Mattias Lindén
Nu är det klart! Jag har fullföljt en hel säsong i svensk roadracing! Jag har kraschat ut mig i en tävling, och jag har placerat mig på pallen i en tävling. Och detta på samma bana! I alla race förutom två så har jag placerat mig inom topp 10. Jag avslutade Speedster Cup 2015 på en femteplats, endast 3 poäng från en fjärdeplats. Jag har utvecklats något enormt under året tack vare all hjälp som jag har fått.
Genom SMC Sport tog jag klivit in i roadracingvärlden och tack vare bland annat SMC Sport så har jag haft den bästa sommaren någonsin. För ett år sedan så tog jag mig runt Gelleråsen på 1,21,9 som bäst. Under senaste KM-tävlingen satte jag nytt personbästa på 1,11,9. Det är en enorm förbättring!
Racerapport:
Under senaste SM-helgen i Linköping så gick det riktigt bra. Min bästa varvtid låg sedan tidigare på 1,01,4 som jag satte i juni. Jag och Björn med flera hängde vid grinden tills de släppte in oss. Torsdagsnatten kunde dock ha varit bättre! Min luftmadrass läckte luft vilket ledde till att madrassen var tömd på luft efter ca 30 minuter. Jag vaknade varje timme, och till råga på allt så slutade strömmen att fungera under natten. Troligtvis pga hällregnet. Allt som kunde gå dåligt, gick dåligt.
På andra träningspasset på fredagen (första för mig) så tyckte jag att jag körde ganska fort. Tiden visade då 1,02,6.. Det var frustrerande att se men jag bet ihop och bestämde mig för att sluta lalla omkring. Nästa, och sista, passet slog jag till med 1,01,040 och satte nytt personbästa, samt en förbättring under dagen med 2,6 sekunder. Skönt! Det gav mig en tredje bästa varvtid i Speedster för fredagen.
Jag hann även med att införskaffa en ny luftmadrass innan jag äntligen fick tag i min första kalla Hoegaarden. Nu kunde jag blicka framåt med ett lugn i magen.
Kvalet gick lika bra som jag förväntade mig. Jag knep en tredjeplats efter väldigt mycket vilja och bra depåcoaching från Björn som gav mig info om varvtid och plats via Hubners depåtavla. Med endast en tusendel tog jag tredjeplatsen från Markus på mitt sista kvalvarv! Något varv innan var det Markus som låg före mig med två tusendelar.
Fighten på kvalet skulle spegla av sig under racet visade det sig. Jag tar starten och håller förstaplatsen under det första varvet tills jag blir omkörd, och frånkörd, av Marcus Högström och Lasse jangby. Däremot så har jag en grym kamp om tredjeplatsen med Markus Karlsson. Som tur är så har jag 100hk mer i motorn än honom, annars hade jag varit chanslös. vi växlar placeringar ett par gånger under racet men när målflaggan faller så är det jag som tar tredjeplatsen och vinner en pokal!
Foto: Björn Nordgren
På söndagens kval presterade jag lite sämre men fick en fjärdeplats vilket jag var nöjd med. Markus gjorde ett kanonkval medans Mattias lade sig på en femteplats med en mindre bra tid. Däremot kände jag att det skulle bli ett grymt bra race med tanke på att vi tre är lika snabba ute på banan. Det skulle bli riktigt kul!
Vid starten fick Markus en ruskigt bra start och han var före mig de första 50 meterna innan jag kunde ta mig förbi och är först in i första kurvan. Redan vid andra kurva så går vi ihop, kollar på varandra en kort stund och gasar sedan på ännu mer. Ingen skulle ge sig och ribban var satt. Vi kör utan marginaler, och vi kör på gränsen för vad vi kan. Nu skulle vi ha kul!
Jangby och Högström gick om efter något varv och körde ifrån oss andra. De hade en rolig strid på tu man hand men tredjeplatsen var vi tre krigare som vägrade ge sig. tack vare min motoreffekt så kunde jag länge hålla mig före Mattias och Markus och sedan blockera så de inte kunde utnyttja deras högre kurvhastighet. Det fungerade okej till en början, men sedan började Markus köra om mig varje varv. jag tog oftast tillbaka platsen på raksträckan men under flera gånger så fick jag inte i fjärde växeln.
Vi växlade placeringar titt som tätt och omkörningarna var riktigt roliga.
Under ett varv fick jag ett otroligt kraftigt styrvobbel i 200 blås och både jag och Mattias var säker på att det skulle gå åt helvete. På något märkligt sätt så höll jag mig på hjulen ändå och kunde fortsätta jaga. På sista varvet kände jag att jag skulle göra en do or die-inbromsning in i korkskruven då jag skulle ha möjlighet att gå om Markus och ta tredjeplatsen. Men när jag kommer ut ur torparen och ska växla upp till fjärde växeln i 150 blås så hoppar den ur. Jag växlar upp igen men den går inte i och samtidigt börjar jag få ett litet styrvobbel. Min armbåge går lite längre ut från kroppen och precis då så kommer Mattias i världens fart och kör in i mig. Han klämmer sitt finger mellan bådas styren och vi båda håller på att gå omkull. Han glider nästan ur i gräset (om han inte faktiskt var ute och körde där) men vi båda klarade oss och det går snabbt att ställa om till race igen. Riktigt fort. Jag är först ner i korkskruven och in i bergskurvan. Dessvärre är jag inte först ut ur den men bestämmer mig för att ladda och försöka ta honom i depåkurvan. Det lyckas nästan men han är för snabb och jag är rädd för att köra av både mig och honom om jag skulle chansa på en omkörning på innern. Jag placerar mig på femte plats men är minst lika lycklig som om jag hade tagit tredjeplatsen. Vi tre kör av i escapen och jag utbrister något i stil med
"fyyyyyyyyyy faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan!" och vi lägger en fin rökridå innan vi fortsätter varvet ut från banan.
Vilken lycka! Det var tydligen uppskattat hos publiken också vilket är lika roligt det. Mattias håller på att klippa ihop en fin film av det hela. Tyvärr satte sig en insekt mitt på linsen under uppvärmningsvarvet så den ligger och stör under hela tiden.
Jag hade mitt livs race i söndags tack vare Kawasaki-grabbarna och det är tråkigt att jag troligtvis inte kommer att tävla med och mot dem igen. Men vilken upplevelse det var! Jag satte nytt personbästa med 1,00,635 och även om jag inte nådde målet på 59,9 så är jag sjukt nöjd
Jag vill rikta ett stort tack till alla som har hjälpt mig på ett eller annat sätt i helgen.
Jag har haft en grym upplevelse i Team Funbike och helgen hade inte varit densamma utan Björn, Fritte, Marcus, Esa, Åsa och Maria. Och givetvis till Ragnar Cervén som hjälper till med tält på tävlingarna och hjälp med hojen!
Ett speciellt tack går till Mattias och Markus för helgens race! Jag är så imponerad över er förmåga att köra så snabbt med de hojarna ni har. Stort lycka till i fortsättningen!
Jag vill samtidigt passa på att tacka Pappa, Mathias Olsson på Tärnsjö Hastighetsförmedling (THF), Higgins AB och Hedlund Transport AB. Utan dem så hade jag inte haft möjlighet att köra alla racehelger eller kunnat placera mig så bra som jag har gjort. TACK! Även Däckia skall ha ett tack som hjälper till med däckbyten!
Min älskade Kajsa som har stöttat mig under året samt hjälpt till under tävling. Det har betytt väldigt mycket!
Det finns många fler som jag gärna skulle vilja tacka men jag får tagga er på facebook istället
Nu är det dags att blicka framåt. Jag lämnar härmed Speedster Cup och går med nervosistet och nyfiken vidare mot Rookie 1000. Där skall jag fortsätta att jaga Björn. Förutom att jag har som mål att ta poäng i samtliga Race, så SKA jag vinna över honom i ett race. Nästa år ska jag utvecklas lika mycket som i år.
Björn är den som jag har sett upp till och jagat hans tider under året. Jag har närmat mig sakta men säkert och även om han kör ifrån mig lekande lätt i skrivande stund så ligger jag inom en sekund ifrån hans tider numera. Han ska inte få komma undan så lätt!
Den här tråden kommer det skrivas i en kort tid framöver. Därefter så är det dags att skapa en ny tråd om min väg till Rookie 1000.
TACK till alla förare, funktionärer, vänner och bekanta. Tack vare (eller på grund av) er så är jag helt fast i det här.
Foto: Björn Nordgren
Vi får väl hålla tummarna för att roadracing blir Sveriges nationalsport 2016 
Och det lilla jag kan skrapa ihop blir förhoppningsvis tillräckligt för en Öhlinare baktill, raceväxlat samt quickshifter. Vintertiden kommer få spenderas på gymmet istället, eller om jag kan få hjälp av någon som har en cross och dubbdäck att träna iskörning med 
