Det är lite samma med mig, dels den gången och som tonåring när jag föll av en bil (det fanns inte plats inuti så jag åkte utanpå) och bröt armen.
Vi var på väg att åka och köpa hamburgare, det hände 50m från hamburgerstället, så jag reste mig, borstade av mig, gick och köpte hamburgaren och åt med bara vänster arm, gick tillbaka till elvhemmet där jag bodde och gick och la mig, dagen därpå skickade läraren mig till akuten då jag inte ens orkade lyfta pennan med höger arm.
En annan gång i tonåren halkade jag på en isfläck och tog emot mig genom att landa på armbågen, jag gick hem, middagen var klar, så jag åt och sedan åkte vi in och röntgade.
Den gången var jag IOFS ganska säker på att något hade gått sönder, men maten var klar och man kan bli kvar på lasarettet länge i väntan på gips...
Röntgen gick dock väldigt fort, farsan jobbade på röntgen så han tog bilderna och jag framkallade medans han letade en läkare som kunde granska, viss förvirring uppstod då jag stod och hängde bilderna (som patient) när läkaren kom och skulle granska dom
Jag hade till och med sett frakturen innan han kom...