När jag hämtat hem hojen var det dags för inventering. Första omgången:
- Ramen var ok, en bra start
- Svingen hade en hel del skav (av felmonterade plastkåpor, de mellan sadeln och fotpinnarna, inte helt ovanligt fel på dessa) , till den grad att den försvagats ordentligt. Godset var ca 2 mm tunnare än original. Inte bra. Den får svetsas, men för att spara tid så tar jag en annan sving. Gammelgixxernördandet har lett till att jag har en del bra att ha-grejer på hyllan.
- När jag byter sving så passar jag på att byta till en sving från en 86:a. Den är längre, då det ofta sades att 85:an var vobbelbenägen. Det var nästan inte sant. Greppet bak var grymt med en kort sving, och om man höll efter fjädring och lager så var den fantastiskt lättsvängd och nästan stabil. Stabil nog, när man vant sig. Dock wheelar den sanslöst mycket om/när man monterar en lite större motor. Mer om det senare. 86:ans sving sägs ofta vara 25 mm längre än 85:ans. Då jag sällan litar på någon som hört något av en polare som läst något någon gång på ett jättetillförlitligt forum, så mätte jag svingarna. 33 mm skiljer det!
- Gult är fult! Blåvit skall den bli!
- Det satt 17-tumsfälgar på hojen, 5,5 tums bakfälg. Det gör däckutbudet oerhört mycket större, och det är ju alltid fett med ett lite bredare bakdäck. Det kan också komma väl till pass om man skulle hänga i en motor med lite vrid. Dock satt det skitfula Kawa-fälgar på hojen.

De måste bort!
-Gaffeln var i ok skick. Lite rostprickar på gaffelbenen, men användbar. Dock är det en gammal konstruktion, och det skulle ju vara trevligt med lite bättre grejer. Av med gaffeln!
- Restomod it is!