Efter en uppfriskande tredagars influensa för hela familjen har jag kvicknat till såpass att skruvar-ivern börjat infinna sig igen, så jag tog tag i en rätt så skitviktig sak inför nästa sommars racing med hojen.
Men först drog jag klart alla slangar till vatteninsprutningen.
Med det gjort började jag plocka isär bakändan på hojen för att få ut drivlinan ur ramen, jag tänkte nämligen kolla hur dreven i växellådan såg ut och byta kraftturbinhjulet mot ett fräshare.
Kraftturbinhjulet har varit med om både kullagerhaveri och överhettning så det kändes liksom dags att pensionera det. Här har jag precis polerat bort lite nötmärken från första provkörningen genom byn då kullagren på kraftturbinaxeln havererade så turbinen nötte i huset. Det är alltså ledskovlarna till kraftturbinen ni ser till höger om den slipade ytan.
Upp med patienten på arbetsbänken och på med ett nytt turbinhjul.
Ytterst på turbinhjulet sitter en labyrinttätning bestående av tre knivvassa eggar och på det gamla hade dom nötts ner lite efter lagerhaveriet, jag har känt/hört lite vibrationer i drivlinan upp till ca 100km/h och det är inte omöjligt att det orsakats av uppfuckad balansering i turbinhjulet pga nötningen. Ska bli spännande att se nästa gång jag kör om det är borta.
Nu till det mest spännande, att kolla drevingreppen i växeln. Skulle det visa sig att det är bara skrot inuti växeln blir det både dyrt och klurigt att få till en lösning som håller, men gudskelov såg det fint ut!
Jag kan inte se någon som helst skillnad mot hur det såg ut innan One Mile i Färila, så utan att gå in på några djupare analyser av slitytor och sånt som andra kan betydligt bättre än jag kan vi ändå konstatera att om två one mile-repor i >250km/h plus en massa stationärkörning med drivlinan frispinnande inte ger något synbart slitage så är det i min värld helt godkänt.
Tjo!