Snail_shell skrev:
2448034
War-psycho skrev:
2447421 En gruppkörning är ju som det låter en gruppaktivitet, vilket innebär att deltagarna inte enbart bör betraktas som enskilda individer.
Om jag skulle fördjupa mig aningen mer i gruppers dynamik och ledarskap av grupper så är jag inte helt överens med dig i det "quotade" ovan..
Man kan inte generallisera en grupp, varje grupp innehåller individer med olika kompetens, bakgrund och erfarenhet.
Att under en "öppen" gruppkörning försöka applicera ledarskap ter sig för mig närapå omöjligt.
Det är därför jag skriver:
"...att deltagarna inte enbart bör betraktas som enskilda individer."
Det blir så lätt två läger i dom här diskussionerna, som käbblar mot varann istället för att jobba tillsammans åt samma håll.
Dom som inte tror att gruppdynamik har nån effekt, det är ofta samma personer som säger att olyckorna inte går att göra nånting åt.
Sen finns det dom som förstår att varje gång man samlar en grupp människor, som ska göra en sak gemensamt, så bildas en gruppmentalitet, vare sig man är medveten om det eller inte.
Och utses inte en formell ledare, så skapas en informell ledare, d.v.s. en person som alla ser som bäst lämpad att styra gruppen.
Några exempel:
I lumpen kommer folk med olika intressen, men av nån anledning brukar dom flesta falla in i gänget och tillämpa samma tankesätt som sina kamrater.
Samma humor, samma sätt att uttrycka sig, samma värderingar... hos dom allra flesta, trots att individerna är helt olika civilt.
Teambildning är en annan företeelse som blivit populärt på senare år, där företag insett vikten av att använda gruppmentaliteten till något positivt.
Där är det ofta arbetskamrater som helt plötsligt efter många års meningsskiljaktigheter börjar jobba på samma sätt som sina kollegor.
Varför hamnar unga killar i t.ex. skinnskallegäng? Många orsaker finns, men en av dom är att dom gärna vill tillhöra något, vara del av något större än en själv, och känna trygghet i detta.
När dom sen "formas" efter gruppens värderingar, så blir anhöriga chockade för han hade aldrig haft såna åsikter förr.
Elller ta mitt tidigare exempel på upplopp då. Hur kommer det sig att så många som i normala fall vuxna & laglydiga medborgare rycks med bara för att "alla andra" gör det?
Hur tror ni att man får soldater att springa in i livsfarlig kulspruteeld vid en landstigning?
Jo, man utnyttjar grupptrycket, eftersom ingen vill lämna kamraterna som är den enda trygghet man har i såna situationer.
Den som tror att alla soldaterna på Normandie lydde order p.g.a. patriotism & pliktkänsla är naiva. Skulle man landsätta en soldat i taget så skulle knappast nån kliva av.
Nu behöver man inte dra för stora växlar med just dessa jämförelser, utan det var bara några exempel där man insett gruppmentalitetens betydelse.
Att avfärda detta som Hokus Pokus är stenåldersmentalitet, och känns lika okonstruktivt som att påstå att det inte går att göra något åt olyckorna.
Snail_shell skrev:
2448034 Är det något som går att applicera på en gruppkörning?
Absolut inte!
Helt fel.
Om man vill, kan man visst använda gruppmentaliteten till något positivt.
(Det innebär inte att turledaren radiostyr alla andras hojar, det är inte det saken handlar om.)
Medans man kör har man inte så stora möjligheter att göra så mycket.
Däremot före & efter körningen, inte minst i trådarna finns det stora möjligheter att påverka gruppmentaliteten.
Sen kan man även fatta olika beslut angående t.ex. rutten, vägvalet, variation m.m. som påverkar hela gruppens förhållningssätt till körningen.
(Folk blir ju oftast lite mer försiktiga om dom inte känner till vägen så väl t.ex.)
Jag förstår inte varför man hela tiden måste dra saker till sin spets i en sån här situation, varför kan man inte inse att det inte finns nåt "antingen eller"?
Det handlar inte om att skyffla över nåt "ansvar" på turledarna, eller att dom ska bli några slags befäl/dagisfröknar. 
Det är ingen som påstår att man genom EN enkel lösning tar bort olyckorna helt.
Men man KAN minska antalet olyckor iallafall delvis, och det är väl därför vi fortfarande diskuterar saken.
Att bara konstatera att det är lönlöst och inte ens försöka lär knappast minska problemet.
Om man kan så bara når fram till endast EN person och hindrar denne från att vurpa EN gång, så är det ju värt arbetet.
Och angånede gruppmentalitet så kan man ju konstatera att den faktiskt finns här på forumet/samåkningarna, för man märker att det hela tiden är samma gäng som påstår att det inte går att göra något åt problemet.
Och det råkar dessutom vara det gäng som är i störst behov av att förstå vikten av gruppmentalitetens betydelse.
För att få diskussionen att gå vidare så kan vi åtminstone enas om ett par saker:
1, Alla bär ansvaret för sin egen körning?
Ja.
2, Bär turledaren/gruppledaren ansvaret om nån åker av?
Nej, inte mer än resten av gruppen iallafall. (mentaliteten ni vet)
Jag har inte läst någon som påstått något annorlunda (nej, inte jag heller), så det finns ingen anledning att fortsätta argumentera mot något av detta. Gå vidare.
3, Kan man som
t.ex. "lekledare" påverka gruppmentaliteten, vägvalet och andra omständigheter för att motverka dom faktorer som bidrar till olyckorna?
Ja, det går. Det är inte HELA lösningen, men det går.
Och även om det bara hjälper LITE, så är det ju värt besväret.
Den sista punkten är inte alla överens om, men det är väl det vi kan diskutera här.
Dom som inte tror att det ens går att moverka/minska antalet olyckor anser jag har gett upp, och är snarare en del av problemet, än en del av lösningen.
När vi konstaterar att olyckor är en normal del av vår hobby, och nästan ett "nödvändigt ont" för att vi ska kunna ha kul när vi kör, då tycker jag man är fel ute.
Så ge inte upp nu, fortsätt diskussionen så den förs framåt istället.
