Blir så förbannad att man ska behöva jobba sönder sig utan att man ens egentligen jobbar mycket
Ja vitaminer kanske man ska börja ta, äter ju inte direkt som man ska göra..
Nu är det såhär, att kroppen fungerar som en motor, den måste ha bränsle och omvårdnad för att inte skära ihop. Man kan inte skylla ifrån sig om motorn lägger av, om man aldrig byter olja, byter tändstift eller tankar eller utför erfoderlig service med jämna mellanrum.
Alltså...du har bara en kropp. Var rädd om den. Den fungerar bäst och du äter ordentligt, sover ordentligt och motionerar lagom för att pysa ut lite på stressventilen.
Jobbar du natt, får du anpassa ditt liv så att din kropp inte tar stryk, eller så får du byta jobb.
Man måste inse sina begränsningar i tid och gilla läget. Lyssna på kroppen, den säger ifrån i god tid. Skiter man i att lyssna kommer den att säga ifrån ännu mer på skarpen, för att till slut när inga varningsignaler hjälper, slänga dig hårt i väggen. Först då brukar folk lyssna.
För att "gå in i väggen", det gör man på egen hand. Visst, med hjälp av en slavdrivare till chef eller en massa åtaganden, men nog är man högst delaktig för man kan faktiskt säga NEJ!!
Nu kommer jag säkert få en masa skit för mina åsikter i det här
men nog är lixom "landningsbanan" ganska lång...innan man slår i väggen. Sen kan det ju vara så att man inte förstår signalerna som ens kropp sänder ut. Och olika människor har såklart olika lång bana. Men det är en annan sak.
AnderasNo... ta semester och ge din kropp det den behöver NU, du har rätt till minst 3 veckors sammanhängande. Läk i ihop och ladda batterierna. Det är försent när du laddat ur allt du har. Då kanske krämen aldrig kommer tillbaka. Och DET är det väl inte värt?? Tänk på allt som egentligen betyder nåt är att ha hälsan, din egen och dina nära och käras.
//M