Brukar inte skriva här så ofta då jag försöker och lyckas med att vända det mesta till något positivt, men hur jag än försökt vrida och vända på aktuellt fall har jag inte lyckats.
Har nu suttit i två dagar för att lägga till funktionalitet, rätta fel och finslipa ett befintligt script. Det används för att packa ihop utvalda filer av en produkt, som sedan skickas ut till kund. Programspråket scriptet är skrivet i är Perl, dessutom nästan helt utan kommentarer, så inte helt oväntat föll jag snabbt ner i ett själsligt mörker av förvirring. Men jag höll ut och efter hand såg jag ljuset i tunneln. Först väldigt svagt, men för varje timme måste jag ha närmat mig tunnelns slut då det blev ljusare och ljusare. När jag för en stund sedan fick mailet, som konfirmerade att filerna packades rätt enligt alla de regler som fanns, kände jag brisen mot mina kinder, tog det sista steget ut och kunde känna solen värma mitt ansikte!
Men säg den lycka som varar. Min höll i sig fem minuter, tills jag berättade för teamledaren att jag var färdig. Han öppnade munnen och gav mig bokstavligt talat en spark i magen då han yttrade orden: "Bra! Gör ett demo och lägg in resultatet i en PowerPoint-presentation! Det ska presenteras imorgon."
Jag hatar PowerPoint!