Snöraset från taket rev ner antensladden, antennen sitter på ett hus, och går som luftledning en kort bit över till nästa hus där den dras in (det finns en mycket bra anledning till att det är så)
GuW åker in till stan, köper 25m dubbelskärmad högkvalitetskoax, F-kontakter, skarvhylsa och allt annat som man kan tänkas behöva vid antennkabeldragning, tror han....
Kommer hem och inser att jag har ingen eltejp, inga buntband, inga kabelklammer ingenting...
(jo jag har dom grejorna, men eftersom jag har flyttat så är frågan vart jag har stoppat dom)
Takraset har också begravt aluminiumstegen under en solid vall av is, så alterntiv letas fram...
Skillnaden mellan en kabelstege och en vanlig stege är att kabelstegen aldrig var avsedd att bära vikten av en människa, kabelstegar håller dock som regel att stå på.
Ingen regel utan undantag dock, givetvis slinter fanskapet när man står på översta pinnen och just har släppt taget om maströret med handen för att dra efter en bit kabel, vilket får hela livet att passera revy, revyn pausas lagom i min barndom när jag som liten gick på bio och såg Johnny Weismyller svinga sig mellan träden som Tarzan.
Tarzan hade dock inte antennkabel utan lianer, och dess fria ände nådde inte ända ner till marken.
Tarzan hade inte heller snödrivor under, det hade lyckligtvis jag.
Nåväl, upp igen och fästa sladden, skarva med den gamla så att den gick att använda som dragsnöre för att dra över kabeln till andra huset, flytta stegen till andra taknocken, klättra upp och inse att alla verktyg ligger kvar på det andra taket.
Efter att verktygen var hämtade, kabeln dragen över och sladden provisoriskt najats fast med ståltråd övergick jag till att försöka få loss dom gamla klammren som hade suttit på väggen i ur och skur i 15 år, dom är lätt sköra i vanliga fall och i minusgrader pulvriseras dom som grillchips i käften på en ensamstående förortsmorsa...
Några klammer gick dock att försiktigt rädda, så operation fastspikning började.... inte.
Jag hade ju givetvis glömt hammaren.
När hammaren var hämtad påbörjades fastspikningen, ungefär hälften av klammren som inte gick sönder när jag tog loss dom pulvriserades vid inspikningen.
Nåväl, inte bara klammren blir sköra i minusgrader, stega-jävulen slant igen medans jag spikade klammer, vilket ledde till att jag slog mig på den iskalla tummen med hammaren.
Det som normalt brukar leda till en blå tumnagel och en massa svordomar resulterade i minusgrader i att tummjäveln sprack och jag blödde som en stucken gris.
Givetvis föll jag ner igen!
Det hade IOFS den fördelen att den vita kabeln numera smälter in bättre mot den röda väggen.
Nu är det bara att sätta kontakter på kablarna kvar, men det vete fan om jag törs det då det innebär användandet av knivaroch andra potentionella dödsfaror, jag slipper dock stå på stegen mera...
Fy fan...
