Alicia...ta detta från en tjej som är expert på att racka ner på sig själv och ALLTID (tilloch med när jag vägde 44kg på 169cm) tyckte att jag var fet och måste gå ner mer.
Det sitter i våra huvud.
Tänk att du står brevid dig själv när du var yngre och smalare och hade samma tankar som nu om din kropp. Titta på hur du såg ut. Om du skulle träffa och få chansen att som äldre och mer erfaren person ge yngre Alicia råd och kommentarer vad skulle du säga då? Var hon ful? Motbjudande för att hon hade dom saker du säger? Tycker du verkligen det? Skulle du säga åt henne att träna av bara faan för hon skulle må bättre i framtiden då? Eller förmå henne att tycka om sig själv i första hand och förändra i andra hand?
Tror att du skulle se att hon var en ganska osäker tjej och att du skulle vilja stärka hennes självkänsla inför framtiden.
Vissa saker kan man ändra på, andra inte. När man inser hur lyckligt lottad man egentligen är (ofta krävs det att man träffar någon mindre lyckligt lottad för att man verkligen skall fatta) så blir dessa saker så mycket mindre.
Visst jag kan nästan vilja falla i gråt över min kropp emellanåt...men så tänker jag hur okonstruktivt det verkligen är. Den fungerar!! (kroppen alltså)
Det som går att ändra får man ändra och det som inte går måste man lära sig att älska eller acceptera. Annars går man och framhäver det och hur mycket man hatar det. Andra människor märker detta i din utstrålning.
Du är en vacker tjej som har så mycket att ge så dessa saker borde inte göra dig så frustrerad.
Om det verkligen inte funkar att tänka på detta sätt så kan jag komma o ställa mig framför spegeln bredvid dig så kan du se hur fin du är i jämförelse iallafall (för int faan väger jag 44 kg idag
) :hehe
